Stockholms tingsrätt dömer redan efter särlagstiftning

Särlagstiftning i bemärkelsen att muslimer döms efter en lag och resten efter en annan tillämpas i allt större utsträckning genom diskrimineringslagen. Nu senast har Stockholms länsrätt dömt till skadestånd till förmån för en muslimsk man som vägrat ta en kvinna i hand av religiösa skäl (SvD) vid en arbetsintervju. Det som gör mig besviken är att religiösa skäl är en tillräcklig grund för att rättsstaten ska undermineras.

Resultatet av detta kommer inte vara att hela demokratin plockas isär eller dylikt, det är inte min poäng. Min poäng är snarare att politiken ger religion en plats som den inte förtjänar. Alla människor blir arga och ledsna när dem går miste om ett jobb (eller praktikplats), att vissa på grund av sin religion kan döma arbetsförmedlingen och få stora summor pengar är inte värdigt en sekulariserad stat.

Läs även Jesper Nillsson och Mikael Ståldal

Lunds universitet går till attack mot yttrandefriheten

I SvD kan man idag läsa om att Lunds universitet gör inskränkningar på yttrandefriheten. Detta sker genom att bloggarna på deras blogg (om service management-linjen) inte längre får skriva om vad dem vill. Framför allt är det – hör och häpna – religion som är känsligt. Effekten av det omtalade defamation of religion som bearbetades i FN för i höstas ligger fortfarande kvar.

Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt inte bryr mig om hur Lunds universitet tänkt när dem införde dessa regler. Yttrandefrihet är en så grundläggande frihet och det finns ingenting jag tänka mig som kan stå över yttrandefriheten. När defamation of religion var på tapeten (som alltså handlade om just detta) kom förslaget från Iran som inte stod ut med att deras regim kritiserades av demokratiska länder. Eftersom Iran anser att landet styrs av gud och efter islamiska idéer blir allt förbud av kritik av islam också en förbud av kritik av regimen. Tack och lov protesterade omvärlden mot resolutionen (som nästan blev en bindande sådan) och enbart Irland gjorde det till lag i sitt land.

Men nu är alltså också Lunds universitet ute i samma spår. Man går religiös extremism till mötes, såväl kristen som muslimsk, i och med dem nya reglerna.

Vem representerar muslimer?

Det islamiska hotet eller islamisering börjar bli två allt mer använda begrepp. Ofta används begreppen av sverigedemokrater men även politiker från andra partier och media använder begreppen. Men vad betyder dem och vad ligger det i begreppen egentligen?

Jag tror att begreppens innehåll bygger på någon förstorad uppfattning om islamism. Det finns framför allt ett viktigt misstag i användandet av dessa begrepp. Misstaget är att man klumpar ihop alla muslimer i ett och samma kollektiv och bedömer dem i en gigantisk generalisering. Generaliseringen är särskilt katastrofal när man kommer till hur vi ska få veta något om vår muslimska minoritet. Vi behöver då en representant för detta kollektiv som egentligen inte kan representeras genom detta kollektiv överhuvud!

Framför allt politiker måste förstå att muslimer inte kan bli representerade genom sin religion, en representant för dessa individer måste således hittas någon annan stans. Den intressantaste frågan ur denna ”problematik” blir varför en representant för islam inte kan representera muslimer och i nästa steg hur kan någon legitimt representera någon annan?

Som en anhängare av demokrati vill jag mena att någon representeras på ett legitimt sätt när man fått grönt ljus av dem som man ska representera. En riksdagsman representerar sina väljare och så vidare. Varför frångår man denna princip när det gäller just muslimer? Resultatet blir att begrepp islamisering och islamiska hotet ser ut som en verklighet snarare än den chimär det egentligen är.