De allra flesta människor anser att vi som art är mer värda än alla de andra djuren. Och eftersom det är människan som har ensamrätt på att skapa värderingar i hela den värld som vi känner till är det dessa värderingar som är. Minoriteten kan omöjligt säga att värderingarna är annorlunda eftersom vi är värderare. De kan däremot mena att vi bör ha andra värderingar. Eftersom människan är rakt igenom egoistisk bör en sådan närliggande sak som värderingar komma just därifrån och detta bör således också ha utvecklats ur det naturliga urvalet. Det är sedan inte svårt att förstå på vilket sätt ”egot” gynnas av att dyrka sin egen art. Vi säger emellertid sällan att vi hjälpte en vän så att denna vän skulle tycka om vederbörande. Samma sak gäller våra värderingar, fast här på ett undermedvetet plan. I vårt medvetna har vi egentligen inga argument för att tycka om människan så mycket och de som inte gör det verkar göra det ändå (kliver gärna på en myra men är sällan rakt igenom elaka mot alla människor och ropar glåpord). Det finns i synnerhet två saker som pekar på att vi försöker och lyckas rättfärdiga vårat dyrkande till våran art. För det första skulle detta vara inhumant i sig eftersom vi då har rätt att ignorera förtryck i samhället. För det andra verkar vi värdera olika djur olika vilket helt skulle motbevisa att vi enbart är humanistiska av egoistiska skäl (vilket förvisso fortfarande stämmer enligt principen här ovan). Vi lägger alltså upp en falsk fasad av värderingar som på det stora hela ger oss fördelar direkt och sedan ger oss status i den mån vi visar att vi är altruistiska.
Men den stora frågan återstår, varför värderas människor så mycket högre? Eller om man så vill: på vilka grunder baserar vi vårt rättfärdigande av att värdera människor högre? Svaret måste ligga i vad som gör oss annorlunda än djuren och den frågan skulle jag med ett stort leende på läpparna skicka vidare till kunniga biologer och psykologer men eftersom jag inte har den förmånligheten svarar jag osäkert själv på den frågan. För att ge er ett sanningsenligt svar drar jag ner frågan på filosofisk nivå genom att helt enkelt ta samma fråga på individnivå: Vilka egenskaper hos en människa uppskattas och värderas högre? Svaret är enormt och jag tänker bara dra det i korthet och de allra största faktorerna: den allra största faktorn är självfallet relationsband. Det är emellertid ett mycket dåligt exempel (jag ville nämna det för att inte förvirra min eventuella läsare med att utelämna ett sådant svar). Det är dåligt eftersom detta är ett exempel där enbart egoistiska grunder skapar värderingen. Men de värderas högt eftersom det bidrar till ett bättre liv för värderaren. Det är med en sådan här grund som vi sedan bygger upp våran fasad av värderingar i vårat medvetande och bara i vårat medvetande. Vi anser att invandrare kan bidra och därför säger vi att de har samma värde som oss andra, sedan spökar vårat undermedvetna och vi bidrar alla med att invandrare stöts bort ur samhället. Våran inställning till invandrare tillhör alltså bara ”fasadvärderingarna” som finns enbart för att rättfärdiga vårat dyrkande till arten på ett rationellt plan. Med det är snarare en förklaring inhemskt människoarten än våran relation till de övriga djuren. Men det har gett oss en ledtråd om var vi ska leta.
Vi kan nu korta ner frågan som jag först ville lägga i biologernas knä och lägga den på papper. Var i vårt medvetande finns det ting som tåls värderas högre? Eftersom värderingar finns för att skydda är det inte annat än naturligt att det är det mest sårbara som ska värderas och att det mest sårbara vi har i vårt medvetande är våran emotionella avdelning. Så svaret blir slutligen att eftersom människor har känslor som är sårbara och ger oss smärta som inget annat djur måste vi ha värderingar som skyddar oss. Detta är tyvärr bara en fasad för att skydda ”egots” intressen.
0 Svar till “Varför människan närmast dyrkar sin egen art.”