Ett slag mot kristendomen!

Idag ska jag gå tillbaka till det ämne som födde mitt intresse för filosofi, nämligen ateism kontra religion eller kristendomen. Det hela började när jag läste ”Satanistiska bibeln” av Anton LaVey och därefter har jag läst lite allt möjligt och mina intressen har sedan smalnat till dem som det är idag. Men idag ska jag alltså tillbaka till det gamla!

Största problemet för såväl ateister som kristna med hela religionen kristendomen är att Gud är allsmäktig, att han sedan dessutom ska vara allvetande gör inte det hela bättre. Guds allsmäktighet är ett problem för dem som försöker motbevisa Guds existens då motparten enkelt kan ”vifta bort” argumentet med ”Gud är allsmäktig” eller ”Han står över all logik”. Det krävs med andra ord inte mycket intelligens för att kunna förespråka en existens då svaret på allt är att Gud är allsmäktig och därför är alla sorter av konstruktiv kritik irrelevanta. Därmed inte sagt att det inte finns intelligenta kristna, det finns rent av flera intelligenta kristna i våran samtid och i det förflutna. Men lika mycket som kristendomen lever på Guds allsmäktighet, fallerar den. Ateismen kan flera gånger komma med argument som börjar med ”Om Gud är allsmäktig, varför…” och detta med alla rätt. Guds allsmäktighet är som sagt kristendomens källa till att kunna ”försvara” sin teori samtidigt som det är vad den fallerar på.

Det är min uppfattning att en teori måste kunna empiriskt beläggas om den över huvud taget ska höra hemma i vetenskapen. Man kan alltså inte påstå något för att motsatsen inte kan empiriskt beläggas. Man kan inte påstå att det står en rosa tiger på uppfarten för att man helt enkelt inte kan belägga att det inte gör det. I fallet med kristendomen är situationen snarlik, fast vi får byta ut våran tiger mot Gud och uppfarten mot himmeln. Alltså hör teorin om Gud inte alls hemma i vetenskapen. Tyvärr är det inte så enkelt, kristendomen belägger faktiskt sin teori, men inte empiriskt. Jag tänker alltså inte köpa deras teori om Gud. Men de kan likväl peka på något och argumentera där ifrån. Därför väljer jag att trots min ovilja att skriva om den.

Vanliga teorier pekar i regel på ett fenomen och förklarar det ut ifrån deras teori, kristendomen är annorlunda. Kristendomen väljer ut alla fenomen som inte kan förklaras och menar sedan att eftersom detta inte är förklarat måste Gud existera. Närmare till förklaring vill man inte komma och man förklarar detta med att ”Guds vägar äro outgrundliga” eller liknande satser. Man kan alltså inte förstå fenomenet eftersom man inte kan förstå Gud och vidare måste Gud existera av just den anledningen. Min uppfattning är att det är absurt men det är precis så här kristendomen använder Guds allsmäktighet.

Samtidigt fallerar alltså kristendomen på samma sak. Om nu Gud är allsmäktig och därmed förklarar det som vi inte kan förklara varför är det då så att det finns 10 budord och inte tre eller sju som är mycket heligare tal enligt kristendomen? Eller kanske ska jag skriva ett vanligare problem: Om Gud existerar och är god och allsmäktig, varför finns det ondska i världen? (Teodicéproblemet). Kristendomen har faktiskt kommit på en teologisk lösning på detta problem (en teodicé), ja rent av flera. En vanlig teodicé är att det goda inte skulle existera utan det onda. Det goda är alltså beroende av att det finns ondska. För oss människor verkar det ju logiskt, inte sant? Men varför ska det behöva vara så, Gud är ju åter igen allsmäktig och står över all logik. Vi ska lida för att det är en nödvändigt tills nästa liv, varför? Kristendomen har en förklaring som är logisk för oss, men som åter igen inte behöver vara det för Gud, eftersom han åter igen är allsmäktig.

 

Funderar Du på könsbyte?

I så fall är detta ett inlägg för dig. Det kommer inte att handla om kirurgi eller liknande utan på det mer psykologiska planet. Närmare bestämt önskar jag skriva om skillnaden i språk mellan kvinnor och män. Detta med inspiration från forumstrådar, korta filmer och diverse annat jag har sprungit ihop med. Jag tror att detta är något som förvånar de flesta och således är läsvärt för de allra flesta. Nåväl, det finns många olika observationer angående mäns och kvinnors språk, inte minst jämt emot varandra. Jag vill helt enkelt redogöra för dessa olika observationer.

En vanlig och allmän observation är att kvinnan är mer ”passiv” i sitt språk. Där män säger ”gör det!”, säger kvinnan ”Kan du göra det?”. Därmed inte sagt att män är mer bestämda i vad dem vill eller vad de kräver. I de allra flesta fall menar de samma sak men har utvecklat två olika sätt att uttrycka sig. Där emot tror vi gärna att så är fallet. Mellan män och män är det inget problem inte heller mellan kvinnor och kvinnor. Men när en man tilltalar en kvinna att ”göra det!” uppfattas det många gånger som ett aggressivt krav snarare än den fråga eller uppmaning som det är. Sålunda uppfattas kvinnans uppmaning eller fråga: ”om du har tid och lust kan du väl?”. Vilket givetvis mannen i fråga inte har. Resultatet bör stå självklart för min läsare. Män anses som dominanta, krävande och lata där kvinnor är passiva, frågande och flitiga. För att bygga på detta har kvinnor en högre klang på rösten i slutet av sin uppmaning där mannen har en lägre.

En annan observation som min läsare mycket väl kan tänkas känna igen mer än den föregående är att kvinnor har en tendens att prata mer. Ofta utan att veta vad de pratar om eller ens att de pratar över huvud taget. Det har funnits och finns fortfarande flera teorier om detta fenomen. Den teori jag har valt att redogöra för här är simpel och trovärdig. Denna teori menar att varje gång vi säger någonting tänker vi och talar. Detta är oavsett kön. Skillnaden ligger i ordningen vi gör detta, kvinnor talar först och talar sedan. Män tänker först och talar sedan. Resultatet blir att män tycker kvinnor tänker för lite när de i själva verket tänker precis lika mycket och kvinnor tycker män sitter tysta och lyssnar inte. Och just fenomenet att kvinnor klagar på män att de inte lyssnar är mycket vanligt, inte sant? Detta är något som det skrivits mycket om och här väljer jag och presentera en annan observation, nämligen kvinnors språk när de lyssnar. Det är bättre att säga att de talar när de lyssnar. De är redan sagt här ovan att kvinnor talar innan de tänker och alltså talar de när de lyssnar utan att tänka på det. Detta är inget som de flesta stör sig på eller ens uppfattar, dessa repliker är oftast i form av ”mm”, ”jo” eller ”okej”. Detta är något som män alltså saknar Resultatet blir som nämnt att kvinnor tycker män inte lyssnar (när de alltså gör detta men tänker) och män tycker kvinnor aldrig kan hålla käftarna stängda.

Vad dessa fenomen beror på vågar jag inte skriva mycket om eftersom det kan vara evolutionärt eller inlärt beteende. Det finns inget som utesluter det ena eller det andra och jag får återkomma i frågan eller låta det vara öppet för min läsare.

Att betrakta världen

Tänkte jag skulle skriva ett kort epistemologiskt inlägg för att komma tillbaka till filosofin, det har blivit mycket psykologi på senare tid och därför ämnar jag nu bryta vardagen en smula. Eftersom detta inte är något jag brinner för eller vet så mycket om blir det kort ogenomtänkt och med en del truismer. Men jag skapade inte denna blog för att bli en stor epistemolog och därför känner jag att mitt anseende kan offras lite grann. 

Det är omöjligt att registrera världen till fullo, dels för att våra sinnen är otillräckliga och dels för världen för evigt kommer att förändra sig. Ingenting är alltså som det var när du såg det sist, det kan måhända vara mycket små detaljer men faktum kvarstår att verkligheten alltid förändras och kan därför aldrig till full registreras. Därmed inte sagt att vi ska sluta lita på våra sinnen, våra sinnen ljuger sällan och således är det vi ser att lita på. Men så fort du ser bort tappar du uppfattningen av de förändringar som pågår. Låt säga att du tittar på objekt A, det du uppfattar om objekt A stämmer. Det är möjligt att du inte uppfattar viktiga detaljer men det du uppfattar stämmer! Ponera sedan att du vänder blicken mot objekt B, objekt A fortsätter att förändras men du har slutat uppfatta de förändringar som pågår. Alltså vet du inte längre hur objekt A ser ut, du vet där emot hur objekt B ser ut. Slutsatsen är uppenbar, det går aldrig att utforska hela världen så länge tiden existerar och utan tiden kan vi inte utforska den.

Jag gör alltså en skillnad på oss och omgivningen, vi är inte en del av naturen mer än kroppsligt, det finns ingen dualism, det är inte heller vi som bestämmer vår egen omgivning. Min uppfattning är att det är omgivningen och oss, vi kan uppfatta den tillfälligt men aldrig rättfärdigt mena att vi vet något annat än just det som vi ser i uppfattandets stund.