Paus

Om det mot all förmodan finns någon som regelbundet läser den här bloggen, kan jag meddela att det inte kommer att publiceras något dem nästkommande två veckorna.

Du får gifta dig! Men inte du!

Debatten om homosexuella äktenskap har varit aktuell under mycket lång tid. Det finns därmed en hel del att skriva om i ämnet. Det finns flera argument som kommit upp, vissa bättre än andra. Nu har det dock blivit fart i frågan igen, remisstiden för propositionen för lagändring i äktenskapsbalken har gått ut. Min förhoppning är att en sådan proposition kommer att gå igenom i riksdagen. Detta diskuterades också på TV när jag kom hem idag.

 Det absolut värsta argumentet kd (för det är bara kd som argumenterar för fortsatt förbud) lägger fram är argumentet att det kränker andra religioner. Religion och politik har inte med varandra att göra mer än till exempel vetenskap och politik. Möjligen kan man plocka ur etiken i en religion för etik har i högsta grad med politik att göra. Men det finns inget som gör en religiös etik mer värd än en ”icke-religiös” etik. Och eftersom ”icke-religiösa” etiska riktningar oftast bygger på förnuft snarare än tusentals år gamla skrifter föredrar jag personligen dessa. Därmed alltså inte sagt att till exempel kristen etik har ett ord i debatten. Men då inte, som kd säger, därför att uppfattning vilar på religion. En religion har givetvis rättigheten att vägra utföra vigsel. Till och med präster kan vägra utan att kyrkan i sig gör det. Jag skulle till och med föredra om de gjorde detta då religion och politik skulle åtskiljas ytterligare.

Det vanligaste argumentet torde vara att det skadar barnet. Yvonne Andersson (kd) vill till och med gå så långt att säga att det är emot grundprincipen i konventionen om barnens rättigheter. Hon menar att vi nu inte längre sätter barnets rättigheter i centrum. Men för att återgå till det ursprungliga påståendet som hela argumentet baseras på, skadas barnet av två manliga eller två kvinnliga föräldrar? Vid frågan om homosexuellas rätt till adoption svarade debatten nej.  Den frågan är alltså över. I själva verket har ju frågan om homosexuellas rätt till äktenskap med relationer mellan vuxna människor att göra snarare än barnens till vuxna. Man kan ju rent av tillåta äktenskapet men inte att de får barn. Men låt oss för all del titta på barnets bästa, snarare än gamla diskussioner. Barn skadas av föräldrar som inte klarar av sitt föräldrarskap. Vad är det med homosexuella som gör att dessa inte klarar av föräldrarskap? Jag kan inte hitta en anledning. Man pekar ibland på att barnet är skapat för att ha en förälder av varje kön. Någon sådan studie hittar jag inte, istället läser jag i en studie:

More important to youth than the gender of their parent’s partner is the quality of daily interaction and the strength of relationships with the parents they have.

Ut ifrån egen erfarenhet (dock inte mig själv) håller jag med. Min psykologiska uppfattning att miljöpåverkan har mer makt på identiteten än gener talar också emot uppfattning att homosexuellas rätt till äktenskap bör nekas därför det skadar barnen. Jag kommer dock inte gå in på min psykologiska uppfattning då den här bloggen har fått smaka på detta tidigare. Yvonne Andersson går så långt på den här punkten att hon påstår att alla barn ska ha rätt till biologiska föräldrar i TV-klippet här ovan. Jag hoppas att det är min missuppfattning eller hennes felsägelse som ligger bakom.

Ett underligt argument till hörde jag ifrån Yvonne Andersson, hon menar att man ska titta på den franska uppfattning och det franska samhället för att ta beslut i frågan. Sverige har också en sådan undersökning, vad är det för fel på den? Hon pekar på att felet ligger i att vi bryter emot konventionen om barnens rättigheter, vilket jag kritiserat här ovan. Hon menar att barn är en större skara än homosexuella och att dessa ska beaktas, snarare än homosexuella. Men likt föregående argument grundar det sig i att barn skadas, vilket de inte gör. Men hon går vidare med att hela folket tycker illa om homosexuella äktenskap och därmed att riksdagen (som representativt för folket) inte kan ta beslut att tillåta homosexuella äktenskap.

 Blogginfo

Kritik mot den sverigedemokratiska ideologin

Jag har vid något tillfälle givit min synpunkt på den ideologi i Sverige som förespråkar en rensning av människor som är tvärt emot den liberala tanken om människors lika värde. Jag har emellertid aldrig givit den åsikten här i bloggen då jag lämnat rena sakfrågor utanför. Jag har önskat en filosofisk blogg framför en politisk.

Nåväl, en premiss för hela den sverigedemokratiska ideologin är att man skiljer på människor och människor. När man ger en person en rättighet (såsom boende) och till en annan innebär det att man skiljer på två helt lika saker. De är båda människor. Från Sverigedemokratisk håll menar man förstås att den ena bodde där först och har ”mer rätt” än den andra. Det finns två fel i detta. För det första innebär invandring inte att svenskar ska flytta på sig, de behöver inte störas alls på ”boendefronten”. Man bor inte ens i samma hushåll, inte sant? Det finns givetvis andra punkter där invandrare kommer in i samhället, såsom arbete. Men rätten till arbete och rätten till bostad skiljer sig mycket lite. I båda fallen handlar det om just rättigheter. Det finns ingenting som heter ”mer rätt”, en svensk kan inte ha ”mer rätt”. Antingen har man rätt till något eller så har man det inte och i enlighet med deklarationen om mänskliga rättigheter anser jag alla människor ha lika rättigheter. Således är alla andra alternativ än att ge alla människor samma rättigheter omoraliska. Jag känner ett djupt ogillande för denna ideologi som inte är många steg ifrån rasism.

En fråga som är grundläggande när man analyserar en ideologi är etiken. För mig är det en tuff fråga, det är inte den altruism som finns i socialismen och liberalismen. Jag kan inte annat än fundera över ifall det är egoism som hela ideologin grundar sig i. Bara jag har det bra, så har samhället bra. Det låter måhända naivt av mig att påstå något sådant men av de sd:er jag har träffat verkar det ruva i tanken. Alla dessa fem jag har träffat menar att de inte ska jobba! Man ska leva på samhällets bekostnad, bli hela samhällsekonomins last. När Nicolas Sarkozy pratade om att få bort ”slöddret” i det (franska) samhället stod jag och gapade. Hur kan en politiker häva ur sig något sådant! När jag sedan ser de sd:er jag har träffat börjar jag långsamt ge honom rätt. En av nationalekonomins huvudkategorier är arbetskraften, en resurs som finns i hushållen och som är essentiell för statens överlevnad. Arbete är en moralisk skyldighet om man ska finna sig inom samhällets ramar. Vill man ställa sig utanför (vilket beklagligen är omöjligt idag) bör man inte heller engagera sig i politiken, vilket man ju automatiskt gör när man argumenterar för sd. Men detta är min uppfattning om sverigedemokrater, ideologin påstår annorlunda. På SD:s hemsida läser jag:

Vi förespråkar en moralisk upprustning, vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället.

Kristen etik innebär bland annat att ”älska sin nästa”. Det är konstigt sätt att älska sin nästa när man nekar dem humanistiska rättigheter! Man pratar sedan mycket om trygghet genom nationalism. Socialismen i Sverige pratar gärna om folkhemstanken. Men inte sjutton finns det någon nationalism inblandad. Trygghet är uppnårbart utan att ”trycka in” känslor. Detta är också en frihetsfråga, alla människor har rättigheten att känna vad det själva vill.

Brottsligheten är hög, antalet missbrukare bli större och sjukskrivningarna är snart flest i världen. Sverige är ett sjukt samhälle, därför att medborgarna inte trivs. Bara en nationalistisk politik kan ge den trygghet och den omtanke som minskar kriminaliteten, får bort drogerna och ger de sjuka livslusten åter.

Man verkar alltså vidare mena att denna nationalistiska känsla ska göra folk fysiskt friskare! Om jag har brutit mitt ben ska jag tänka på Sverige och sedan, vips! Så mår jag bättre! Om jag gör brott, gör jag det uppenbarligen därför att min ekonomiska situation är dålig. Jag behöver pengar helt enkelt. Då ska jag enligt sd:s tänkande, tänka på Sverige och så, vips! Så ska jag strunta i min ekonomiska situation! Dessa argument är utan tvekan tvivelaktiga.

Men hur är det med gruppvåldet då? Beror inte det på invandrarhat? Det inte hela sanningen, det är en naturligt stadium i individens utveckling att söka en identitet. Och den perioden uppkommer vid samma tidpunkt som de personer som arresteras för misshandel på invandrare. Sd har en ganska intressant lösning på detta, för det är ett reellt problem i Sverige. Det är rent en av de problem som gör mig mest rädd. Sd vill stärka den nationalistiska känslan så att en identitet skapas. Man vill samtidigt ta bort objektet så att lockelsen försvinner att attackera en viss utsatt grupp. Sd satsar emellertid fel, så länge det finns en identitet att skapas kommer objekt att finnas. Äldre människor är ett exempel på detta, det får också ta emot ”en del skit”. En man valde att skjuta ihjäl en 16-åring för att dem ställde till besvär i Rödby. En stor skara människor har valt att ta mannens parti (vilket också går att läsa i SvD:s artikel). Jag undrar om det gör någon skillnad ifall en invandrare hållit i pistolen. Det hade inte fått samma uppmärksamhet!? Gängvåldet är inte mopedgängs fel (det är en naturlig utveckling för människan), det är inte invandrares fel (objekten för våldet beror inte på objekten), det är polisens fel. Den svenska polisen tappar greppet om ungdomar, detta i sig för att nivån på svenska föräldrar sjunker i en farligt hög takt! Det är här problemet ligger och inte i invandrare eller dålig nationalitetskänsla. Avslutningsvis vill jag bara säga att jag förespråkar yttrandefrihet. Sd har all rätt argumentera som de gör.