Åsiktsförbud på migrationsverket

Det börjar kännas som en vana att skriva om migrationsverket nu. Jag får hela tiden nya uppgifter om händelser från myndigheten och dess beslut. Och nästan varje gång finns det något att kritisera. Vid något tidigare tillfälle har jag undrat om det är en myndighet i kris. Merit Wager förstärker den bilden i sin artikel i SvD.

Den här gången är det yttrandefriheten migrationsverket tycks ha något emot. Inte bland dem asylsökande men hos sina egna anställda. En sådan sak som yttrandefrihet är bara för dem med rätt jobb vill man mena. Jag tycker och ena sidan att migrationsverket har rättena att ställa vilka krav dem vill på sina anställda. Passar inte kraven den anställda ska han eller hon inte heller söka jobbet. Men att ställa ett krav som direkt kränker grundläggande demokratiska rättigheter är att ta ett steg för långt.

Varje människa har, just därför att han eller hon är människa, grundläggande fri- och rättigheter. Dessa ska vara okränkbara och framför allt på statliga ämbetsverk. Konflikten i den här frågan står mellan migrationsverkets rätt till krav på sina anställda och individens rätt till yttrandefrihet. Som liberal är min åsikt (som sagt) självklar. I alla politiska tvister värderas alltid individen högst.

I fallet i artikeln av Merit Wager är det Lennart Eriksson som inte får tycka till utan att bli omplacerad. Men av artikeln att döma får man utan något vidare straff visa sekretessuppgifter för sin flickvän, förse asylsökande med knark, supa med horor osv. Det är en synnerligen lustig prioritering man gör på migrationsverket, inte sant? När jag läser om migrationsverket är det just prioriteringarna som är irrationella. Hur tänker man egentligen? Deras handlingar går stick i stäv med den attityd som deras hemsida visar upp.

Människor som arbetar hårt för att komma in i det svenska samhället, skickas tillbaka till länder där allt annat än fred råder. Förra veckan vill jag minnas att man beslöt att skicka tillbaka flyktingar till Irak. Människor som uppfyller sd:s fördomar får stanna kvar. Det fungerar på det sättet därför att migrationsverket prioriterar inte det arbete en asylsökande gör för att komma in på den svenska arbetsmarknaden och det svenska samhället. Istället prioriterar man rätt papper på rätt plats och rätt åsikter hos rätt person. Hårt arbete, det verkar komma långt ner på listan.

Indoktrinering på Patmos

Den här morgonen spenderade jag framför TV:N och ”Trons Europa”. Det handlade om de religiösa traditionerna på Patmos. Det är nästan skrämmande att se den indoktrinering som förekommer där. Det finns, av den danska dokumentären att döma, inte någon som frigjort sig från de starkt religiösa traditionerna.

 Jag har har under lång tid hoppats att situationen i världen ska bli så bra att dess folk inte behöver sådana saker som religion. Men när ö:ar som Patmos präglas av religion på sättet som framförs i trons Europa börjar jag undra om det verkligen är möjligt att uppnå en värld där förnuft råder. Det är synd att man i dokumentären inte avslöjar hur skolorna ser ut men jag befarar att också den präglas av religiösa föreställningar. Det är viktigt att alla människor får kunskap nog för att göra sitt liv till det som passar dem bäst. Må det sedan vara en religiös riktning eller en ateistisk riktning, bara människan mår så bra som möjligt. På Patmos finns det bara ett liv att leva och människan är inte särskilt fri. Det oroar mig.

Vid ett tillfälle i dokumentären frågar Vagn Olsen en invånare på Patmos vad hon vet om skillnaden mellan den katolska, protestantiska och den ortodoxa kyrkan. Hon svarar att hon inte vet och menar istället att det är tron som är viktig. Det är synnerligen skrämmande att man negligerar kunskap för att istället ge sitt liv till religionens traditioner. Min uppfattning är att kunskap är den rätta grunden att bygga ett samhälle på. Man bygger upp sin närvaro efter vad vetenskapen anser vara sant och inte efter religiösa föreställningar.

När man väljer ett religiöst styre innebär det att man nekar förnuftet. Medeltiden i Europa är ett bra exempel där religionen får makten istället för vetenskepn. Renässansen är vidare ett bra exempel på vad som händer när människan och förnuftet kommer i centrum. Att man har samma tänkande som på medeltiden är irrationellt, men det verkar finnas kvar på flera platser i världen. I Sverige finns tydligen ”skolpräster” som pratar om sin religion inför de människor som har lättast för att svälja det. En människas syn på livet ska alltid byggas en förnuftig idé. Det är sannerligen viktigt att man funderar på dessa frågor, annars får man psykiska problem. Men dessa funderingar ska göras av människan vars livsåskådning är aktuell och inte av skolprästen, mamman eller pappan.

Friheten för stater

Nej, det ska inte handla om Kosovo. Det ska handla om Ryssland, vars makt Gunnar Hökmark vill reglera. I sin artikel i DN förklarar han hur Rysslands ambitioner är obehagliga och hur de bör motarbetas. Han tycks mena att frihet bara är för dem som gynnar Sverige.

Det är onekligen sant att Ryssland tar sig fram i Europa, på det ekonomiska planet. Men var ligger problemet? Varför är det ett problem att en ny makt vill göra ekonomiska förtjänster på Europas marknad? Det är främst energibehovet som Ryssland vill släcka i Europa och jag kan inte för allt i världen förstå varför detta skulle vara dåligt. Det ger förstås ökad konkurens men Ryssland har samma rätt till marknaden som alla andra länder.

För Sverige, och hela Europa, är det nödvändigt att motverka att den ryska intressesfären dominerar militärt där den möter Europas.

Är Ryssland verkligen ett militärt hot? Hökmarks lägger aldrig fram något belägg för det. Istället poängterar han att det inte handlar om det militära hot som var under kalla kriget utan om den ekonomiska ”erövringen” Ryssland utför. En stor del av artikeln bemöter jag med ett: ”Jaha? Och sen?”.

Ryssland vill givetvis växa ekonomiskt och har också friheten att göra det. Att man försvarar sina ekonomiska intressen är heller inget konstigt, det hade istället varit mycket lustigt om de inte gjorde det. För mig är det snarare en lättnad att Ryssland går åt det kapitalistiska hållet med ekonomisk utrikespolitik som går ut på att känna pengar på gas på den europeiska marknaden. Hökmark uttrycker det:

Gazproms investeringar i infrastruktur och ledningar i Europa är uttryck för hur den ryska regimen prioriterar kontrollen över gasdistributionen snarare än investeringar i nya gastillgångar och ökad gasutvinning i Ryssland.

Underbart att Ryssland återhämtar sig från Sovjettiden. Att detta innebär att man tar över kontrollen i Europa kan man inte göra mycket åt. Ryssland har och kommer alltid att ha rätten att tjäna pengar. Att Sverige på grund av detta skulle göra en omställning i försvar- och säkerhetspolitiken är orimligt. Ryssland är inget hot, det är ytterligare en aktör på den ekonomiska marknaden.