Jan Björklund och Nyamko Sabuni har tillsammans kastat nytt ljus över migrationsfrågor. Och det är hårdare tag som gäller, hårdare men acceptabla. Närmare bestämt är det en upprustning av sfi som man har tänkt sig. Om de uppgifter som DN ger stämmer är det verkligen på tiden.
Det är hårt för en flykting att komma till ett nytt land, att man sedan “måste” lära sig svenska på rekordtid gör inte saken bättre. Men tyvärr är det ett måste för att det svenska samhället ska fungera. Det är på känslig mark som sfi står och således är det essentiellt att utbildningen är av hög kvalité. I DN läser man dess värre att “Hela nio av tio sfi-lärare saknar utbildning på rätt nivå i undervisningsämnet svenska som andraspråk“. 60 procent av eleverna når inte målen och jag befarar att det beror på den låga kompetensen hos lärarna. Att man hör röster från statsråd om att ta tag i frågan gläder mig.
Det är bra att staten tar ansvar för att flyktingar kommer in i samhället men en del ansvaret ligger också på flyktingens axlar. Det ska finnas valmöjligheter för hur man vill ta sig fram i Sverige. Sfi är bra eftersom det ger en bra start men man får inte glömma individens frihet. Det finns tendens från Björklund och Nyamko att utbilda flyktingar till “idealmedborgare”. Vilket är beklagligt med tanke på deras partitillhörighet.
Det är omoraliskt av vem som helst att leva på samhällets bidrag, men det faller inte på staten att öka moralmedvetenheten. Om en flykting lever på de bidrag sfi ger är det inte statens uppgift att få dem på bättre tankar (ur statens ögon). Vägen man bör gå är att helt enkelt göra det obehagligt att leva på bidrag. Av DN:s artikel får man snarare intrycket att den nyanlända måste sköta sig (och klara av utbildningen på tre år).
Att rusta upp sfi ser jag i det stora taget som positivt men det slutar tyvärr inte där. Det finns ju en verklighet utanför sfi-utbildningen som är allt annat än perfekt. Verkligheten kantas av bakgrundsrasism och fördomar som gör livet för en flykting svårt. Först flykten, sedan sfi och till sist en utfrysning från arbetsmarknaden. När man har svalt detta får man höra om ett politiskt parti som vill göra livet ännu svårare. Ofta bygger tankarna om invandrare på mycket dåliga grunder. Ogenomtänkta eftersom de inte är tänkta från första början, dvs omedvetna.
De som lär sig svenska på sfi är inte flyktingar, de är invandrare. Några är flyktingar, men de flesta är det såklart inte (av alla invandrare som kommer till Sverige så saknar mer än 90% flyktingstatus). Att konsekvent kalla invandrare för flyktingar är lika fel som att kalla dem för homosexuella, eftersom det bara är en liten del som är flyktingar respektive homosexuella.
Jag måste säga att andelen flyktingar var överraskande liten. Hade jag haft siffran innan jag skrev inlägget hade jag dragit mig för att använda mig av ordet flyktingar i den mängd jag gjort. Men icke desto mindre upplever jag att det är just flyktingar som drabbas värst av “hårdare tag”.
Risken är stor att det bara blir ett slag i luften. Vad händer efter tre år? Tar lärarhögskolan över då och gör dem till okränkta lärare i svenska?
Risken om man inte gör något är att Sverige får svårare problem med invandrare och flyktingar. Från fp har man nu i alla fall tagit ett steg mot en lösning som inte är sd:s lösning. Man har fortfarande grundläggande grundläggande fri- och rättigheter i behåll.