Finns Gud?

Nej, Gud finns inte. Jag har varit övertygad sedan jag var liten om att Gud inte finns. Frågan jag får emot mig brukar bli, varför inte? Jag frågar mig istället, varför? Det finns egentligen ingen anledning alls att tro på en Gud. Helig skrift? Vad gör i så fall en skrift helig och så mycket mer värd än alla andra? Jag ser ingen anledning alls och frågar mig bara igen, varför?

Riktigt så enkelt är det inte för alla. Religioner är oftast ett slutet logiskt system som går att kritisera och försvara ut ifrån dess egna tankar och logik. Men problemet för alla religioner är att bevisa att gud eller gudar existerar. Om inte gud eller gudar finns faller hela det övriga systemet. Men gudar har en lustig förmåga att vägra lägga fram bevis för sin egen existens, istället ska man testa människan i fall hon verkligen tror. Som Abraham framför Isak i kristendomen. Först och främst tycker jag det är en ond gud som inte visar sin godhet för att föra människorna på rätt väg. Är det inte lustigt att man som gud sätter det allra viktigaste på spel?

Men allt det där är teologi och olika religioner har olika lösningar på guds existens när man är på teologins domäner. Om gud finns innebär det problem även för de religiösa när man ska få ihop logiken. Men en metafysisk fråga bör inte besvaras med teologi från första början. Man bör inte säga “Om gud finns så…” för att ta reda på om gud finns. Istället bör man fråga “Varför skulle gud finnas?”. Länge var det en lösning på problemet om hur mycket hänger ihop men vetenskapen kommer efter med troligare belägg.

Men vetenskapen kan inte säkert sätta punkt på gudfrågan. Gudar är abstrakta och kan därför inte nås av vetenskapen, gud är därför föremål för filosofin. En av mina filosofiska tankar börjar just i skillnaden mellan det abstrakta och det konkreta, gudar befinner sig utanför människan (bortsätt från panteistiska religioner) och är abstrakta. Dessa båda faktum gör dem svåra för människan att uppfatta. Vi har faktiskt förmåga att uppfatta abstrakta entiteter, såsom infraljud. Men en stor del uppfattar vi inte och jag känner inte till någon som uppfattat någon gud i sin transcendentala form (annars vore ju denne gud inte transcendental). Gud eller gudar ska enligt religiös mening finnas där ute fast vi kan bara inte få fatt på dem. Är inte det en underlig teori för att förklara sin omgivning?

Jag sa innan att människan kan uppfatta yttre abstraka stimuli. Jag måste tillägga att dessa har materia som orsak. Jag tog infraljud som exempel och ett infraljud härleds ur materialistiska förlopp. Det är alltså naturens orsak och verkan vi talar om. Någon gudomlig vidröring utsätts vi inte för. Det verkar alltså som att allt gudomligt ligger utanför vår makt att nå och det skulle också verka som att det gudomliga inte kan nå oss. I alla fall inte med våra sinnen.

Våra sinnen är dock tveksamma, sann kunskap finns i tanken. På grund av “cogito, ergo sum” vet vi att vårt tänkande finns och om vi följer strikt logiska tankar når vi strikt logiska sanningar. Finns det något sätt som vi genom logik kan nå en sanning om guds existens? En stor del under medeltidens filosofiska tänka handlade om att hitta ett sådant bevis men utan framgång. Jag tänker själv inte undersöka vad livstider har gjort innan mig (även om jag tycker det är intressanta att läsa och tänka runt). Det finns som jag ser det inget induktivt sätt att nå guds existens och det heller inget deduktivt sätt. För att väcka en fråga som frågan om gud eller gudar existerar måste man ha belägg för det. Men det verkar itne finnas några.