Varför demokrati?

Det pratas mycket gott om demokrati men tyvärr allt mindre om varför. Det ses som en självklarhet, vilket ur en viss aspekt är bra. Jag är för demokrati men jag vill också lyfta fram varför det är bra eftersom det är dessa rötter man måste ta hänsyn till när man bevarar och kanske utvecklar demokratin. Man kan givetvis skriva väldigt mycket i ämnet men det här inlägget blir mycket ytligt eftersom jag vill behålla intensiteten i mina inlägg.

Demokrati handlar främst om var man vill lägga makten. En utspridd makt kan leda till kaos med frihet och en centrerad makt leder till diktatur men ofta med ordning. Den förstnämnda förespråkar de flesta idag, inklusive mig själv och den sistnämnda har haft förespråkare men har ytterst få idag. Bland dem döda filosoferna finner vi bland annat Hobbes som med sin människosyn ser ett ideal med en suverän. Hobbes samhälle skapar enligt honom själv fred (vilket annars skulle vara omöjligt) och ordning mellan människorna. I utbyte tappar människan sin frihet, folket måste underkuvas suveränen för att fred och ordning ska råda. Hobbes ideal låter i våra demokratiska öron hemska, men hans argumentation låter kusligt vettig. En värld med människor utan civilisation skulle enkelt leda till krig. En av samhällets uppgifter måste ju således vara att skapa fred, inte sant?

Motpolen är människans rättigheter. I egenskap av både liberal och humanist tror jag starkt på människans rättigheter. Ett samhälle eller en civilisation skapas för människan och således bör hon för ett gott samhälle ha rättigheter. För att dessa ska kunna efterlevas måste var och en kunna lyfta fram sina behov inför den styrande makten. Enda sättet är att låta makten utgår ifrån folket.

 Dem gamla argumenten mot demokrati lyder precis som Hobbes säger att okunniga inte ska ha med makt att göra. Då utbryter kaos och utvecklingen stagnar. Stämmer detta? Idag har vi en verklighet med demokrati och ordningen och vi kan säga att dessa argument var felaktiga, men vi bör fråga oss varför. Vi bör göra en historisk tillbakablick för att se vad vi gjorde rätt (och inte enbart vad vi gjorde fel). Och tittar vi tillbaka märker vi att människan inte alls var så aggressiv som vi först trodde, Hobbes människosyn kan näst intill felförklaras. Det visade sig att människan i själva verket väljer att samarbeta och konkurera inom de ramar som moralen sätter upp (lagar). Följden har blivit frihet och ordning, ett samhälle som väl borde vara ett ideal?

Det finns också en rent etisk aspekt. Ett samhälle är uppbyggt av enskilda människor och bör således vara byggt för att nå uppnå bästa möjliga tillvaro för dessa enskilda människor, inte sant? Tesen ter sig för mig självklar men vid närmare eftertanke finns det flera alternativ som presenterats, men som jag förkastar. Gud och ledaren är exempel på sådana. För i ett samhälle byggt på en tro på Gud som det allra värdefullaste bör man väl underkuva människorna en makt som lyder under Guds vilja, inte sant? Och visst känns tanken igen från feodalismen? Demokratin håller med mig om att det är den enskilda människan som är viktigt, för det är trots allt den byggstenen som samhället är uppbyggt av. Den tar hänsyn till allas behov och lämnar ingen utanför att diskrimineras eftersom den utgår från alla människors lika värde.

Glöm inte att människor är lika värda!

Det har blivit dags för mig att skriva om Englamordet. Det har varit en hel del bloggande i ämnet och en hel del heta känslor. Ord som dödsstraff har kommit upp och helt plötsligt så försvinner mänskliga rättigheter lite hur som helst. Anders Eklund är enligt en stor massa inte längre en människa, han är ett odjur.

Jag vågar dock säga att herr Eklund inte alls är något odjur, så till vidare att människor, per definition, inte är odjur. Men jag ser inte människor som odjur och inte heller Anders Eklund. Har du, min läsare, lagt märke till att man använder ordet människa när man talar om mänskliga rättigheter och människors lika värde. Har du vidare tänkt att detta innebär att det berör alla människor? Anders Eklund är människa och har därmed mänskliga rättigheter och samma värde som alla andra människor på denna jord. Det är fina ord brukar man säga och människor pratar gärna om dem som grundbult i sin livsåskådning. Men plötsligt, när en sådan hemsk sak som Englamordet inträffar tar man avstånd från detta.

Det finns ett litet missförstånd om principen om människors lika värde. När man talar om principen pratar man inte om ”känslomässigt” värde utan om ett ”allmännare” (jag kommer tillbaka till det ordvalet) värde. Ett enkelt sätt att förklara hur jag menar är att föreställa sig man ska dela en kaka på tre delar. Dig själv, en vän och en främling. Du har blivit tillsagd att alla ska ha en del. Ger du din vän en större del av kakan? Troligtvis inte, både främlingen och din vän får lika stor del eftersom du här anser att båda har lika rätt till den och lika värde.

Du blir tvungen att göra så eftersom allt annat vore omoraliskt eller helt enkelt ohyfsat. Det finns en allmän värdering som de flesta är överens om i frågan hur du bör agera när du besitter makt. Samma sak gäller staten, folket har sagt vilka värderingar dem har genom demokrati och staten respekterar dessa. Dessa värderingar är också allmänna i den meningen att de flesta medborgare har dem. Precis som de flesta medborgare anser att man bör dela vår kaka lika. Det ingår i samhällskontraktet att man accepterar dessa värderingar. Känslomässiga värderingar bidrar till en bristande moral och allmänna värderingar till en god moral som bland annat innefattar mänskliga rättigheter och människors lika värde.

Men åter till Englamordet. Vad är den moraliskt korrekta handlingen? Ut ifrån mitt resonemang här ovan bör rättsväsende utgå ifrån allmänna värderingar. Man bör utgå ifrån mänskliga rättigheter och människors lika värde. Man bör vara medmänsklig och man bör ge Anders Eklund den behandling han behöver.

Kristendomens roll

Rubriken är onekligen mycket flummig då man kan säga nästan hur mycket som helst om kristendomens roll. Men i det här inlägget är det egentligen bara två roller som jag vill ta upp. Det är kristendomen i Afrika och kristendomen för individen här i Sverige. Båda rollerna är viktiga och frågorna som kommer upp blir ofta en humanists hjärtefråga.

Kristendomens roll för individen varierar givetvis, för egen del är den ganska negativ då jag ogillar den roll den har haft på mitt liv i form av tvångsböner osv. Jag tror aldrig att jag utan en liten klump i magen har blivit tvungen att be. Jag har aldrig varit troende, inte ens i den meningen att jag tror att det finns något utan att veta vad det är. Idag är jag humanist och vill ändra denna tradition, inte främst för att barn får klumpar i magen utan främst för att det leder in barn på en bana de själva inte har valt. Det är en kvarleva från förr att göra på det sättet. Många av de barn som tvingas be blir lyckligvis inte troende men det är inte desto mindre en inledning till ett kristet liv, ett steg i ett val som man bör få välja själv.

Men kristendomen har också en annan roll för vissa individer som ger en bra effekt. Gud kan mycket väl ge något till människor trots att han, enligt mig, bara existerar som en litterär figur. Detta är något Sverige bör bevara eftersom det är gott för människan. Sverige bör i egenskap av stat göra det som är bäst för sina medborgare, inte sant? Men det är viktigt att man drar en gräns mellan att tillåta och att tilllåta påverkan. Politik och religion hör inte ihop, religion hjälper individen men är tyvärr gift för politiken. Religion bör tillåtas men bara på individnivå.

När religionen möter politiken kan det enkelt slå fel. Afrika är ett exempel på när kristendomens konservativa tänkande, i ordet rätta mening, dödar människor. I Afrika har katolismens missionärer bidragit till att människor slutar använda kondom. Man pekar istället på avhållsamhet eftersom sex är syndigt. Det är onekligen sant att mindre samlag innebär färre smittade men det förändrar inte det faktum att kondomen skyddar. Kristna missionärer må predika hur mycket dem vill men människor kommer alltid att ha sex. Vi människor är ju faktiskt biologiska funtade för att vilja ha sex. Och för de som fortfarande har sex (vilket förhoppningsvis är många, då sex är någonting bra) måste man ha kondom för att inte sprida sjukdomar. Kristendomen har inte monopol på att bidra till HIV, vandringssägner och myter frodas när kunskap saknas. Afrikaner har givetvis förnuft men förnuftet är bara ett redskap för att behandla kunskap på rätt sätt (den vetenskapliga metoden är ett sådant sätt, utvecklat av förnuftet i kritisk anda). Myter som att sex med en oskuld botar HIV kan rederas ut med förnuft och vetenskap.

Jag konstaterade tidigare att kristendomen faktiskt har en bra effekt bredvid den dåliga här i Sverige. Samma sak gäller givetvis också i Afrika. Men varför undervisar man så hårt om kristendomen och inte vetenskap och livsåskådningar som också skapar hopp om en bättre värld? Av den katolska kyrkans handlingar i Afrika att döma vill man inte hjälpa människor. Man är enbart intresserad av att sprida kristendomens tankar, oavsett dess följder. Precis som under korstågen.