Ett av dem stora målen med den ekonomiska politiken just nu är arbetslösheten. Den kom att spela en stor roll under valet 2006 och det var till stor del Anders Borgs arbetsmarknadspolitik som ledde till den bedriften. Regeringens ekonomiska politik är fortfarande god och jag har ingen kritik att utsätta den för. Jag har dock lite andra tankar kring den svenska arbetslösheten. En central fråga bör ju vara varför nya jobb inte skapas och således hur man bör lösa detta.
Jag ska börja med att skriva några rader om svensk kultur och vilka konsekvenser den har för den svenska arbetsmarknaden. Det finns två faktorer som spelar in för att få en bra arbetsmarknad, det ena är en bra ekonomisk politik och det andra är “arbetskulturen”. För Sverige är den sistnämnda ett problem, i Sverige finns ett kulturdrag som innebär att man inte får vara duktig. Ett sätt att vara just duktig är att driva eget företag. Det finns med andra ord en kultur kring egenföretagande som hämmar utvecklingen av företagsamhet som därmed också hämmar utvecklingen av nya jobb och ekonomisk tillväxt.
Tänk på detta när du tittar på vilka som driver dem nya företagen, är det infödda svenskar eller är det invandrare med ambitioner? Jag får stöd av Philippe Legrain i hennes artikel i DN.
Men riskerar inte öppnare gränser att i stället attrahera ännu fler bidragssökare? Det är inte troligt - personer som genom att emigrera är villiga att ta steget rakt ut i det okända tenderar att vara mer företagsamma. Ofta är det ett ekonomiskt risktagande för emigranten och hårt arbete en förutsättning för att det ska löna sig.
Det är invandringen som har skapat jobb och det är också invandringen som kommer att skapa jobb. Alla som kommer hit kommer inte starta eget företag och därför är det viktigt att ta vara på den kompetens som kommer hit. Det är inte ett dugligt motargument mot fri invandring att prata om ökad arbetslöshet. Den kommer tvärt om att minska. Det finns till och med lite erfarenheter att hämta för en sådan tes. Irland och Storbritannien öppnade sina gränser 2004 (inga övergångsregler) och 2006 gick man ut och efterfrågade mer arbetskraft. Invandrarna kom inte in i landet och satte sig i soffan och väntade på bidraget. Man skapade jobb! Ett ännu större exempel är när svenska kvinnor lämnade hemmet och gick ut på arbetsmarknaden.
Det är inte den invandrande muslimen som är lat och sätter sig på soffan, det är svensken som genom år av folkhemstankar inte vågar mer än att snällt lyda under chefens order.
En vinkel som jag tycker att du missar, är tendensen att se företagare och företagsledare som den lede Fi. Mats Hård berättar en riktigt rörande historia i “Konsten att förlora” om sin far. Pappan var metallarbetare och trogen socialdemokrat. Men när han blivit befordrad till förman ville ingen umgås med honom längre. Och när han trots det försökte gå med i första Maj-tåget som han alltid gjort, gick man demonstrativt förbi honom vid utdelandet av flygblad… Nä, det är tryggare att förbli vanlig arbetare.
Det är precis på det sättet som folkhemstanken präglat det svenska samhället. Ingen får vad duktig för man ska arbeta hårt och gemensamt under piskan. Problemet är att det inte är någon som håller i piskan längre.
Mycket intressant artikeln, Odelberg..!
Efter vågen av Mellanösterns debatt, tänker vi att leverera artiklar gällande invandrarfrågor i samhället.
För ett par år sen var våra politiker väldigt oroliga om att öppna gränser för polacker pga misstankar att man ska utnyttja bidrags system, vilket kändes som kränkande mot polacker. Det visades på slutet att alla dessa människor har kommit här, jobbade som vanligt, och “vågen av bidragstagande” har aldrig blivit verklighet.
Jag tror inte att det finns någon människa som flyttar till det här landet med målet att få socialbidrag. Stor majoritet drömmer om att få ett jobb, att bidra till samhället där man bestämde sig att leva, och att försörja sin familj på ett vanligt sätt som alla andra människor.
Svenskar i sig är väldigt bortskämda som man kan kalla för lathet:
Jag har egen företag och jag har erbjudit jobb till flera ungdomar (svenskar) och andra företagare från min omgivning har gjort det samma (från olika brancher). Men vi märkte att man vill inte ha vilket jobb som helst för att tjäna sina pengar. Man gnäller ofta på svåra o jobbiga arbetsuppgifter, etc och blir gärna arbetslös.
Och det blir pappa o mamma som ska skänka fikpengar. Dom flesta drömmer bara att vara stjärnor, kändisar och att vara rika under en natt. Dom flesta 80-90-talister som jag har pratat med har drömmar att lämna det här landet och att leva livet i glitter & glamour någonstans där borta…
Men varje unge med invandrarbakgrund som fick samma chansen har tackat ja till varje jobb som vi företagare har erbjudit och jobbade på i full fart. Visst, ibland slarvigt, men ändå försökte man o gjorde sitt bästa. Tankar om deras framtid är mer kopplad till Sverige än tankar som etnisk svenska ungdomar har.
Min kommentar är lång, men jag ska säga till dig: Jag ändrade minst 20 olika yrke genom att hoppa från jobb till jobb i det här landet. Det gav mig mycket erfarenhet och kunskap.
Jag skickade min schef åt skogen, i ett företag där jag jobbade tillfälligt på en kontor. Jag försvann utan att ta intyg och 10 dagar av arbete blev aldrig betalt. Helt enkelt för att folk där har varit jätte lataaaaaa…! :o)
Man ville sitta och fika minst 5 gånger om dag (!) Jag kunde dricka kaffe bredvid min data och jobba i full fart med mina uppgifter, men då blev jag “konstig” för arbetskollegor (!) Enligt Jantelagen borde jag sitta med alla andra o lyssna tråkig skit-snack. Men enligt min sydlänsk temperament, :o) om jag avbryter jobb för att dricka kaffe o fika, då blir det svårt att återvända till arbetsrutiner. Om man går fram o tillbaka hela tiden med sin kaffe o bullar då blev det inte mycket gjort av uppgifterna man har.
Jag kände mig trött och stressad av att fika 5 gånger om dag så lämnade jag det här otäcka arbete..! :o)
Integrationen är ett problem i Sverige men också extremt viktig för en bra arbetsmarknadspolitik. Svensk arbetskraft har, som du säger, blivit lat och de som kommer in är ofta en bättre investering. Jag tror inte heller på den lata polacken som ligger i soffan och väntar på bidraget, dock skulle jag gärna vilja se lite psykologisk forskning på området då den är värdefull för en bra integration och arbetsmarknad.
Integration är ett problem Odelberg så länge vi ser den som krav för bara en sida - människor som kommer till Sverige. Nämligen, när vi talar om integration, då måste vi räkna på bägge sidor: Integration gäller för både svenskar & invandrare. Vi måste möta varandra 50-50.