Idag tittade jag på debatt som avslutades med en diskussion om Mellanöstern. Debatten är intressant ännu har jag inte tröttnat på den. En sak fastnade jag för den här gången som jag nästan skäms för att jag inte täkt eller uppfattat tidigare. Varför gräva i det förgångna?
Den 18 maj i år firar Israel 60 år. 60 år som ur alla synvinklar har varit extremt tuffa för staten. Med rätta tycker jag. Dem hade ingen plats där från början. Men låt oss vara förnuftiga och tänka ut en lösning som är så bra för människorna som bor där som möjligt. En debattör menade att det inte spelar någon roll vilken lösning vi kommer fram till. Det spelar ingen roll vilket land som “vinner” konflikten så länge människorna som bor där respekteras och får grundläggande fri- och rättigheter. Jag hade gett honom en ordentlig kram om jag varit där. I konflikten är det en princip som man måste följa hela vägen ut och det är människors lika värde. Målet med en lösning är inte att få fred eller få en rättvis lösning, målet bör vara att förbättra situationen för så många människor som möjligt.
Som jag skrev i inledningen finns det en del i lösningen som jag tror är mycket viktig. Hatets källa i den här konflikten är isoleringen på båda sidor. En miljö som är anti-semitisk eller palestinafientlig i barndomen, skapar antisemiter och palestinafientliga människor. Människan har inte kritiskt tänkande naturligt utan detta måste läras in (något skolpolitiken bör ha i bakhuvudet) och på grund av detta skapas självmordsbombare. Religionen är en annan viktig ingrediens för att man ska ta ett så långt steg. Religion kan också vara av godo men inte i detta fallet, inte när den är basen för handling.
Religionen gör också de båda lägren känsliga för attacker. Det räcker att man flyttar på ett monument för att riva upp känslor i onödan när religionen är stark. Man bör som anhängare av en religion acceptera den andra och samtidigt bör man skapa ett sekulärt samhälle där politikoch religion skiljs åt.
Det som krävs är religiös pluralism som accepteras i båda länder. Palestinier måste träffa israeler och vice versa för att sudda ut de fördomar och det hat som skapas i Mellanöstern. Enligt Adam Cwejman (som gav ett gott intryck redan första gången jag träffade honom i Malmö för ett par månader sedan) sker det redan i liten skala. Det är ett steg i rätt riktning som bör få bidrag och stöd från Sverige. Att främja en ekonomisk kris hjälper inte integrationen mellan folken snarare tvärt om. I misär isoleras barn ännu mer, skolorna stängs och allt hopp om utveckling av kritiskt tänkande. För att lösa konflikten måste man glömma vad som har hänt och börja på nytt och denna gång tillsammans.
Tulipanaros!
Off topic: Jag såg att du fick svar idag i Vetlanda-Posten, och han/hon citerade nobelpristagaren George Wald. Du kanske redan kollat upp det, men det kan vara värt att nämna att citatet är ett falsarium..
Det visste jag inte och tackar för den oväntade hjälpen.
Men tycker du verkligen att en del palestinier spränger sig i luften pga religionens budskap..?
Självmordsoffrandet i kriget har alltid funnits genom hela historien.
I Ungen, många fick lägga sig på gator, medvetna att dom ska dö genom att vara överkörda av ryska stridsvagnar som ockuperade deras land.
I ex-Jugoslavien, många har hoppat på tyska stridsvagnar med bensin-flaska. I Japan, hade vi kamikaza-piloter under 2-a v. krig.
Bland muslimer har det aldrig funnits, under hela historien, innan 1980-talet. Despiration samt frustration producerar liknande vansinne i olika folkgrupper som hamnar i krig. Se palestiniernas situation, och då ska du säkert förstå bättre att ett hela folk är i ett gigantiskt fängelse, isolerade på obestämd tid.
I en liknande klaustorfobisk utrymme, utan grundläggande livsmöjligheter, skapar man ständigt nya och nya vansinniga självmordsbombare.
I jan.2007 (eller 2006, minns inte exakt), samma dag som en självmordsbombare har dödat 2 personer och sig själv, har Israel tagit över 17 KM av palestinsk mark.
Nämligen, ville man ha fred - skulle man ha det för länge sedan.
I det här konflikten handlar det tydligt om vilja att rensa bort palestinskt folk helt o hållet och att sabotera varje försök att dom bildar eget land. Därför behöver man trycka ned dom, till oro o vansinne för att senare peka ut palestinierna som religiösa fanatikern vilka ska dömmas av omvärlden. På så sätt legaliserar man egen terror och ger rätt till sig själv att ta över marken och fördriva ett folk.
Tja, jag är palestinavän så i stort sett håller jag med dig. Dock tror jag att religionen påverkar människor när de väljer att offra sig. dödsskräcken försvinner, klart det påverkar. Sen kan man ju givetvis fråga sig hur mycket, den stora orsaken till självmordsbombare är förtrycket.
Ja, men så fort stora orsaken är förtrycket, (ockupation som frustrerar så är det omöjligt att man spränger sig i luften pga religionens budskap). Islams historia är 1400 år gammal. Konstigt nog att man aldrig har haft självmords tradition utom idag, eller hur? :o)
Det att judarna inte spränger sig i luften beror inte på deras religion utan vapentillgångar. Om palestinierna har apachi-helikoptrar, tror jag inte att någon av dom skulle spränga sig i luften.
Samtidigt, om man inte är frustrerad i en så ohygglig ockupation, skulle man aldrig komma på liknande nivån av vansinne för att spränga sig själv i luften.
Instinktivt, dom flesta människor som är medvetna om att dom ska dö, tänker på Gud. Så tror jag att just därför självmordsbombarna använder religionen, samt har du rätt: Religioner har alltid varit nära människans känslor. Fanatiker använder det som potential. Men det betyder inte att religioner skapar problem, utan själva individer.
Stor majoritet av dom troende människor i världen (oavsett religion) är ödmjuka och snälla :o) …ibland naivt snälla :o)
Alla abrahamiska religioner förbjuder självmord. Islam också.
Problemet är inte islam utan att det är en religion. Religioner hämmar kritiskt tänkande och jag tror att det är EN orsak till att människor gör vansinniga illdåd. Hade det varit judarna som förtryckts hade det sett tvärt om ut. Judarna spränger sig i tron Jahve.
Vad jag skulle vilja göra med Mellanöstern är att öppna ögonen på båda sidor, glömma det som varit och börja acceptera varandras religioner och problematisera det enfaldiga tänkandet.
Slutligen håller jag med dig om att religion kan ha en ypperlig effekt för individer, men jag vill inte att grupper ska bygga på religion.
Odelberg, jag förstår väl det som är syftet med din fantastiska artikeln ovan. Mycket läsvärd, verkligen.
Och eftersom du gillar filosofin, vill jag rekommendera för dig “Den primala skrik” (finns i två delar) av Arthur Janov.
Frustration, ovishet, ständig depression, intensiva möte med otäcka bilder av värkligheten, despiration - allt detta skapar en stark känsla som knuffar människan till vansinniga och totalt obegripliga handlingar, som t.ex. självmordsoffrandet.
Jag överlevde 2 veckor av krig i Sarajevo och jag lyckades komma från liknande kaos. Men hur gick det med dom som stannade kvar..?
Staden var blockerad och omringad under 4 år och 300 granater haglade varje dag. En del människor gick ut på gator, medvetna om att dom ska träffas av granater, helt enkelt för att man hade svårt att hantera allt detta psykiskt. Det är också självmord.
I varje krig har det funnits. Krig, ockupation, kolonialisering är någonting som skapar liknande vansinne - att människor på olika sätt begår självmord.
Man borde definitivt jobba på att kritisera krig, ockupation, kolonialism, men varje religion anpassar sig flexibelt vid själva situationen: Har man fred o demokrati, då ser man glada kristna som sjunger i kyrkor och talar om kärlek! :o) har man krig, då ser man soldater som använder Koranen som skytmål under sina övningar (enligt DN).
Själv är jag muslim, men jag ser inte en enda orsak att religion blir kopplad på något sätt med samhälls funktioner. Håller med dig.