Pride under kritik

Egentligen var inte tanken att jag skulle sitta här och skriva inlägg om Pride utan faktiskt närvara vid Pride. Men eftersom så inte är fallet känner jag mig manad att skriva lite om den kritik som Pride har fått. Fram tills att Bitte Assarmo skrev en artikel i SvD igår om Pride har det egentligen bara funnits en typ av kritik riktad mot Pride. Man har, bland annat i dagen, kritiserat Pride för att den inte får kritiseras. Anledningen är att Pride vill värna om sina besökare och uppmanat alla journalister att ta hänsyn till att inte avslöja deras sexuella läggning och kön. Det finns egentligen inte så hemskt stor anledning till att publicera sådan fakta över huvud taget som jag ser det och därmed är det en icke-fråga. Men jag blir trots det något glad att Pride får kritik, då det bevisar att Pride får kritiseras.

Kritiken som jag är ute efter att behandla och besvara är den som publicerades i SvD igår. Kritiken går kort sagt ut på att Pride är allt för känslokall. Mitt föregående inlägg handlade om hedonism och just hedonism är inte så långt borta i sammanhanget. Sex innebär njutning och därmed är det bra, jag skulle gärna vilja göra det just så kort. Tyvärr får det konsekvenser i form av mindre njutningsfulla upplevelser efteråt. Hela min utgångspunkt centreras vid lycka. Vilken handling som helst som genererar lycka är bra, om sex är en sådan handling så är den också bra. Punkt.

Min grund är alltså vid en känsla, ändå är det just känslokyla som Pride får kritik för. Och i viss mån får jag hålla med här. Att koppla bort känslor mot andra människor för att införliva sin egen är inte medmänskligt och därmed inte moraliskt, så långt går dock inte Pride som jag har uppfattat Pride. I artikeln anser man Pride står för våldtäkt, jag kan i alla fall inte tolka följande citat annorlunda.

”Men Tiinas påstående väcker också en rad ofrånkomliga och viktiga frågor. Sex med vem? Den som vill? Eller den man själv vill med? Med alla oavsett vem som vill? Är det den moral som Priderörelsen vill förmedla?”

Att man har sex för njutningens skull innebär givetvis inte att man våldtar människor. Rent principiellt håller jag med Tina, även om jag själv föredrar lite lugn och ro. Man måste göra en åtskillnad mellan vad som är tillåtet och vad man önskar. Jag har inga problem med verken lösaktiga människor eller polygamer så länge de inte påverkar sina medmänniskor negativt. Utgångspunkten var som sagt att maximera lycka.

Innan jag avslutar skrivandet för dagen så ska jag ge en mycket liten historisk tillbakablick. HBT-rörelsen är gammal och har alltid fått motstånd. Motståndet är ett konservativt och föråldrat tänkande som till stor del härstammar från den kristna synen. När den kristna synen långsamt luckras upp kommer människors lika värde kunna omsättas i praktik. Jag har poängterat det flera gånger (dock inte på den här bloggen) att det är en gamla synen på HBT-personer som hämmar rörelsen och förändring kring frågan krävs för att den ska utvecklas.

Lust, lycka och hedonism

Någon gång när jag precis skapat den här bloggen för 14 månader sedan hade jag en period då jag skrev mycket om lycka. Med lite mer kunskap med mig hoppas jag att dem konstiga idéer jag hade då kan bli lite mer vettiga idag. Jag hoppas att ingen får för sig att gräva i gamla inlägg nu för en del är verkligen mycket konstiga idéer. Kanske finns det något stycke som jag fortfarande kan anse vara rationellt men det mesta är nog rent ut sagt skit.

En grundsats jag som jag hade då kan jag dock fortfarande stå fast vid. Lycka uppstår när dess motsats upphör att existera. Epikuros var inne på en liknande tanke när han postulerade att lust är frånvaro av lidande och smärta. Inte helt överraskande skriver jag under hans postulat. Om inga traumatiska händelser skulle ske, skulle vi leva lyckliga. Tyvärr skulle vi också var mer känsliga för traumatiska händelser. Ur detta vill jag alltså inte härleda att man ska leva som en tråkiga person för att kunna vara lycklig. Man ska tvärtom jaga sin mening med sitt liv, vad det än må vara (förutsatt att man anser sin lycka vara värdefull).

Jag hade inte tänkt att det här inlägget skulle bli så personligt för den som läser det och därför går jag vidare med gudar, hur underligt det än må låta. Anledningen är att det som möjligen motsätter ett sökande efter livsmening är just religion och gudar. Så långt står Epikuros och jag nära varandra, människans frihet är ofta en förutsättning för hennes lycka. Det är nästan alltid så att det är endast utan auktoriteter kan sökandet nå till de gränser som det kräver. Människor kan givetvis finna lycka i att tillbe en gud och då har jag ingenting att invända, tvärtom skulle jag bli något glad då ytterligare en del mänsklig lycka är gjord. Men jag släpper inte händelsen utan vidare, min nyfikenhet tillåter inte att religionen skänker lycka utan att jag vet varför.

För att svara på min nyfikenhet måste jag gå tillbaka till var jag började det här inlägget. Lyckan består av frånvaron av lidande och smärta. Det verkar som att troende människor, genom sin tro, ges skydd från dåliga händelser. Två saker är viktiga att observera: min senaste utsaga säger ingenting om gudars existens samt att religionen också kan vara orsak och inte bara skydd. Problematiken verkar ligga i indoktrinering, eller när någon blir religiös av en annan orsak än att uppfylla sin egen lycka. Häri ligger också vikten av ett sekulärt samhälle som jag gärna åberopar.

Om religionen bär den rollen att det är något man väljer som en fri människa så har jag ingenting att invända förens samma människa har en annan uppfattning om naturens beskaffenhet eller moral. Om diskussionen håller sig till rationella argument blir det säkert en intressant diskussion. Men religionen eller dess heliga skrift är inget sådant rationellt argument.

Humanism kontra liberalism

I egenskap av både liberal och humanist måste jag ibland ta ett steg ifrån den humanistiska uppfattningen i vissa frågor. Jag behåller humanismens grundläggande värderingar och människosyn men i och med att jag önskar människan högsta möjliga frihet kommer jag ibland i situationer där humanister har en annan uppfattning än min liberala.

En sådan situation är Biblar på hotellrum. Humanister gick ut med att Bibeln inte skulle finnas på hotellrum på grund av religionsneutralitet. Religionsneutralitet låter i regel bra även i mina öron men i det här fallet står det emot den fria marknaden, d.v.s att alla hotell ska få marknadsföra sitt hotell på valfritt sätt. Skillnaden ligger, inte helt överraskande kanske, i vilken sektor samhällsföreteelsen ligger i. Inom privat sektor sätter jag i princip inga krav på verken politisk eller religiös neutralitet. I offentlig sektor gäller dock sträng neutralitet, politiskt och religiöst.

Men allt som oftast vill jag lämna denna grundläggande princip. Detta gäller i frågor som är livsviktiga för människorna i samhället, såsom sjukvård och skola. Jag vill inte ha några präster på ett privatägt sjukhus och inga skolpräster på skolor eftersom dessa platser är fundamentala för en människas liv. Tyngden ligger i att man inte kan göra ett aktivt val. Ett barn kan inte välja vilken skola hon ska gå i och har ingen uppfattning om vilken som är bättre än den andra. Därför ska skolan alltid vara religiöst och politisk neutral. Samma sak gäller sjukvård, efter en olycka kan den skadade inte välja sitt sjukhus och därför ska sjukhuset inte heller färgas verken politiskt eller religiöst.

Jag vill dra gränsen mellan liberalismens frihet och humanismens kontroll just vid frihetsfrågan. Är det möjligt att jag kan välja ett religionsneutralt alternativ framför det med religiös profil? Ett barn kan inte välja och en sårad kan inte välja, det har jag redan fastslagit. Men man kan välja hotell och därmed ser jag ingen anledning till att förbjuda ett hotell att ha en Bibel på sitt rum. Jag kommer inte sova där men jag behöver inte göra det heller. Alla dessa köp är trots allt också avtal, i och med att man tar in på hotellet accepterar var och en som väljer detta att man hittat en Bibel i hotellrummet om hotelelt har valt att göra detta.

I slutändan handlar det om negativ frihet, något både liberalismen och humanismen skriver under. Varje individ har rätt att slippa religion. Jag vill också poängtera att varje människa ska ha rätt att välja religion, något som kommit i skym undan när humanisterna gör utspel. Att varje individ ska ha rätt att välja vilken religion hon ska lyda (för lyda är det) tycks vara viktigare. Jag kan inte förneka att jag håller med men det ena utesluter inte det andra. Hotellägare ska få välja religion som en del av sin marknadsföring precis som ingen ska tvingas att ta in på samma hotell.