Egentligen var inte tanken att jag skulle sitta här och skriva inlägg om Pride utan faktiskt närvara vid Pride. Men eftersom så inte är fallet känner jag mig manad att skriva lite om den kritik som Pride har fått. Fram tills att Bitte Assarmo skrev en artikel i SvD igår om Pride har det egentligen bara funnits en typ av kritik riktad mot Pride. Man har, bland annat i dagen, kritiserat Pride för att den inte får kritiseras. Anledningen är att Pride vill värna om sina besökare och uppmanat alla journalister att ta hänsyn till att inte avslöja deras sexuella läggning och kön. Det finns egentligen inte så hemskt stor anledning till att publicera sådan fakta över huvud taget som jag ser det och därmed är det en icke-fråga. Men jag blir trots det något glad att Pride får kritik, då det bevisar att Pride får kritiseras.
Kritiken som jag är ute efter att behandla och besvara är den som publicerades i SvD igår. Kritiken går kort sagt ut på att Pride är allt för känslokall. Mitt föregående inlägg handlade om hedonism och just hedonism är inte så långt borta i sammanhanget. Sex innebär njutning och därmed är det bra, jag skulle gärna vilja göra det just så kort. Tyvärr får det konsekvenser i form av mindre njutningsfulla upplevelser efteråt. Hela min utgångspunkt centreras vid lycka. Vilken handling som helst som genererar lycka är bra, om sex är en sådan handling så är den också bra. Punkt.
Min grund är alltså vid en känsla, ändå är det just känslokyla som Pride får kritik för. Och i viss mån får jag hålla med här. Att koppla bort känslor mot andra människor för att införliva sin egen är inte medmänskligt och därmed inte moraliskt, så långt går dock inte Pride som jag har uppfattat Pride. I artikeln anser man Pride står för våldtäkt, jag kan i alla fall inte tolka följande citat annorlunda.
“Men Tiinas påstående väcker också en rad ofrånkomliga och viktiga frågor. Sex med vem? Den som vill? Eller den man själv vill med? Med alla oavsett vem som vill? Är det den moral som Priderörelsen vill förmedla?”
Att man har sex för njutningens skull innebär givetvis inte att man våldtar människor. Rent principiellt håller jag med Tina, även om jag själv föredrar lite lugn och ro. Man måste göra en åtskillnad mellan vad som är tillåtet och vad man önskar. Jag har inga problem med verken lösaktiga människor eller polygamer så länge de inte påverkar sina medmänniskor negativt. Utgångspunkten var som sagt att maximera lycka.
Innan jag avslutar skrivandet för dagen så ska jag ge en mycket liten historisk tillbakablick. HBT-rörelsen är gammal och har alltid fått motstånd. Motståndet är ett konservativt och föråldrat tänkande som till stor del härstammar från den kristna synen. När den kristna synen långsamt luckras upp kommer människors lika värde kunna omsättas i praktik. Jag har poängterat det flera gånger (dock inte på den här bloggen) att det är en gamla synen på HBT-personer som hämmar rörelsen och förändring kring frågan krävs för att den ska utvecklas.
0 Svar till “Pride under kritik”