Moral utan Gud

Just nu läser jag en mindre apologetisk skrift av Henrik Kindvall och även om jag precis har börjat har han väckt en del inspiration till att bemöta den uppfattning som är så vanlig hos kristna. Henrik Kindvall tillhör allianskyrkan och anser i stora drag att upplysningen har gjort människan okänslig ond även om vetenskapen har gett oss mycket kunskap. Jag vill göra klart att jag inte svarar på hans skrift, det var bara en inspiration.

Mitt ställningstagande är, föga förvånande för vissa kanske, den motsatta åsikten. Upplysningen har inte bara gjort våra liv bättre genom vetenskapen utan den har också skapat tolerans och förståelse. Utan upplysningen hade globaliseringen varit ett mycket stort bekymmer då speciellt religionerna hade skapat stora motsättningar som inte kan lösas med dialog. Om religionens nedgång och sekulariseringens uppgång skulle utebli och skulle mycket varit till det sämre. Därmed inte sagt att religionen är av enbart ondo. Det var speciellt Voltaire vill jag minans som drev tesen att religion är dåligt för toleransen och toleransproblem är precis vad vi har. Dock är den inte så etablerad i Europa som är sekulariserat men man får dåliga vibbar av amerikanernas syn på muslimer (som smittar av sig på Europa).

Individualism, liberalism och sekularisering tror jag är starka faktorer för att inrätta ett stabilt tolerant system. Mot denna uppfattning står uppfattningen som uppenbarligen många kristna har. Nämligen uppfattningen att människan är god enbart när hon har en relation med Gud. Moralens argument torde jag ha skrivit om både en och två gånger tidigare men jag tar det en gång till. Det finns flera motargument mot moralens argument varav det mest uppenbara är att jag sitter här och skriver och inte på Kumlanstalten. Det är också anmärkningsvärt att exkristens medlemmar inte tycks vara omoraliska. Om dem har tappat sin tro, varför faller de inte in på brottets bana?

Människan är en biologisk varelse bland alla andra. Att bedöma hennes moralsika förmåga kan endast göras i jämnförelse med andra biologiska varelser. Resultatet är självklart. Människan är den varelse som är mest moralsik av alla arter. Det beror, enligt mig (som klargjort här ovan), på hennes natur och inte på hennes gudstro.

Jag inser att jag har gjort ett ganska betydelsefullt fel i min argumentaion som jag har väntat med att avslöja. Flera gånger använder jag mig av ordet moralsik och avser då min, subjektiva, uppfattning av moral. Saken tåls alltså att undersökas närmare. Det är ingen hemlighet att jag håller hårt om mänskliga rättigheter. Deklarationen i sig är förresten ytterligare ett bevis för vilken enastående art människan är. Vi har makt att leva moralsikt mot varandra och jag tror att mänskliga rättigheter är en bra metod. Förutsatt att man köper min definition (som jag bara har återgett i korthet) kan man acceptera det övriga resonemanget.

Men jösses, det är inte slumpen!

När jag debatterar utanför den här bloggen med kristna människor händer det ofta att det öppnande argumentet är att han eller hon inte tror på att slumpen skapade honom eller henne. Det är så tråkigt att detta får vara det övertygande argumentet för starkt troende människor eftersom det bygger på ett medvetet missförstånd om vad evolution går ut på. Det är också mycket beklagligt att det är det teleologiska gudsbeviset som får övertyga då detta argumentet till och med är en kontrovers inom kyrkan.

Missförståndet är att evolution innebär att människan är skapad ur slumpen, det är närmaste tvärt om. Det mest övertygande argumentet är byggt på en missuppfattning om hur evolution fungerar. Jag kan inte skriva nog om hur mycket det irriterar mig att man använder detta till att övertyga allt för unga människor. Evolutionen är allt annat än slump. Det är enbart den individ som har de egenskaper som krävs för att överleva som faktiskt kan delta i artens utveckling (sprida sina gener). Det är bara det djuret med dem vassaste tänderna eller det bästa immunförsvaret som kommer att väljas i det naturliga urvalet. Det är p.g.a av dessa egenskaper som ett visst djur överlever och ett annat dör ut, INTE slumpen.

Ibland när jag har förklarat detta och diskussionen gått vidare så vill min debattmotståndare ändå knyta tillbaka till detta argument. Men det kommer ofta i en något modifierad form. Nu handlar det inte om en påstådd logisk felaktighet i min argumentation utan känslan av att vara mer än en släkting till aporna. Och må så vara att det känns nedvärderande men det har mycket lite att göra med sanningen. I en diskussion accepterar jag inte något annat än rationella argument, känslor är helt enkelt inte ett acceptabelt sätt att driva diskussionen. Därmed inte sagt att jag har något emot känslor, man bör bara lämna dem åt sidan i vetenskapliga diskussioner där förnuftet råder.

För det tycks vara allmänt accepterat hos kreationister/ID-förespråkare att det är två vetenskapliga teorier som ställs emot varandra. Jag protesterar högljutt! Intelligent design är inte en vetenskaplig teori och ska man således förespråka ID får man gott finna sig i att man har lämnat vetenskapen. Därmed har man också lämnat det kritiska tänkande som evolutionsteorin har fått stå ut för och därmed har man ingen rätt att få sin idé undervisad i skolan.

Kreationism/ID har på senare tid fått ett uppsving och den får allt större rum runt om i världen. Eftersom jag har ett litet intresse för historia kan jag inte sluta grubbla över varför detta har skett och min blogg ska vara en plats för mina grubblerier, därför ägnar jag ett stycke eller två också till detta fenomen. Den första möjliga orsak jag kan tänka mig är kriget i Irak och hatat mellan kristna och muslimer. Religiösa människor tenderar att bli religiösare när det pressas på sin uppfattning och det är just detta fenomen som jag tror är nyckeln till förklaringen på hur kreationism/ID har fått fart igen. Dem som har sett Jesus Camp förstår vad jag menar.

Det är en olycklig utveckling då religion minskar toleransen och förminskar möjligheterna till en välfungerande demokrati. Upplysning går hand i hand med demokrati och således blir ett land mindre demokratiskt när folket blir mindre upplyst. Det är därifrån ett litet steg att ordinera upplysning och framför allt i skolan för att gynna evolutionsteorin och demokratin.

Siewert Öholm om ateism

Nu har jag kommit tillbaka från LUF-kongressen i Rättvik och något av det första jag läser när jag sätter mig framför datorn är Siewert Öholms artikel om ateism. Att höra att Siwert Öholm har skrivit om ateism får mig att sätta mig upprätt omedelbart och det var onekligen en ganska spännande läsning då man hela tiden letade efter det stycket där han lämnar all förnuft och reson. Stycket jag letade efter vad det sista stycket och innan dess var det inte avsevärt bättre men det var i alla fall lite rationellare argument.

Jag börjar presentationen av mina tankar kring hans artikel med den första, lite ”bättre” delen. Här anklagar han Allsång på Skansen för sexism, vulgaritet mm. Problematiken med frågan är att bedöma vilken roll Allsång på Skansen ska ha i TV-rutan. Siwert Öholm anser att det är ett familjprogram som därför ska vara fritt från sexism och vulgaritet. Jag måste säga att jag till viss del håller med. Om Allsång på Skansen plötsligt började med grova nakenchocker skulle jag också tycka det var olämpligt (även om dem har rätt till det). Men Allsång på Skansen sysslar inte med grova nakenchocker och inte heller med sexism och vulgaritet. Programmet bjuder in folkkära artister som får sjunga tillsammans med publiken. I takt med att kristna, icke-hedonistiska, värderingar minskar får Allsång på Skansen mer hedonistiska artister som bjuder på mer ”show” än tidigare artister.

Eftersom jag inte sett mycket av Allsnång på Skansen (jag hatar verkligen programmet om sanningen ska fram) känner jag mig lite obekväm att diskutera vad programmet egentligen är. Av det jag har sett (resterande människor i det här hushållet älskar det) finns ingenting som jag upplever som stötande. Siewert Öholm anser att Björn Ulvaeius gick ett steg för långt när han sa sitt om religion. Jag kan faktiskt hålla med om att det var något olämpligt att prata livsåskådningsfrågor i ett musikprogram men så länge Allsång på Skansen ger sitt medgivande så får Björn Ulvaeus göra vad han vill. Programmet får för min del gärna ta en annan riktning med lite mer politik och religion (eller avsaknaden av den). Jag trodde förvisso att Allsång på Skansen ville göra sig fritt från sådana frågor men det var ju inte annat än trevligt att detta avskyvärda program äntligen tar upp något vettigt.

Det är ungefär så långt som jag hänger med i Siewerts kritik (som tills dess är fel men ändå inte överraskande grov) innan han går ett steg för långt. I sitt sista stycke argumenterar han att ateism i musik ska förbjudas eftersom musiken kom från religionen. Behöver jag ens svara på detta påstående? Eftersom det har kommit med i en debattartikel som jag valt att svara på så är jag rädd att jag måste. Det finns i huvudsak två saker att kritisera påståendet för. Det ena är att religionens roll förr inte duger som ett argument för dagens moral. Det andra är att anledningen till att religionen hade patent på musik förr var att religionen förtryckte och förbjöd all annan musik, ett förtryck jag inte vill bevara (givetvis).

Han går vidare med att Eva Hamilton bör be folket om ursäkt eftersom Ulvaeus ”spottat 7 miljoner människor i ansiktet” på ett ps-program. Jag antar att jag måste svara på detta också. Hamilton bör inte be om ursäkt för något Ulvaeus har gjort från första början, det får han stå för själv i så fall. Jag tycker givetvis inte att Ulvaeus ska ursäkta sig för att han tror på humanismen, gällande Ulvaeus har han inte gjort något omoralisk. Han har uttryckt en åsikt som få uppfattade som ett spott i ansiktet även om ca 10 procent eller ca 1 miljon människor (och inte 80 procent eller ca 7 miljoner människor som Öholm påstår) av Sveriges befolkning kanske skulle vrida sig i stolen lite grann. Att Allsång på Skansen ger uttryck för åsikter är kanske inte att förvänta sig men det är absolut inte förbjudet. Public service har och får gärna ge uttryck för åsikter så länge det inte är från enbart ett perspektiv. Och just vad det gäller religion så är public service något subjektiva då man okritiskt visar program om New-age och visar gudstjänster. Björn Ulvaeus kanske bara jämnade ut det hela en aning ändå.