Siewert Öholm om ateism

Nu har jag kommit tillbaka från LUF-kongressen i Rättvik och något av det första jag läser när jag sätter mig framför datorn är Siewert Öholms artikel om ateism. Att höra att Siwert Öholm har skrivit om ateism får mig att sätta mig upprätt omedelbart och det var onekligen en ganska spännande läsning då man hela tiden letade efter det stycket där han lämnar all förnuft och reson. Stycket jag letade efter vad det sista stycket och innan dess var det inte avsevärt bättre men det var i alla fall lite rationellare argument.

Jag börjar presentationen av mina tankar kring hans artikel med den första, lite “bättre” delen. Här anklagar han Allsång på Skansen för sexism, vulgaritet mm. Problematiken med frågan är att bedöma vilken roll Allsång på Skansen ska ha i TV-rutan. Siwert Öholm anser att det är ett familjprogram som därför ska vara fritt från sexism och vulgaritet. Jag måste säga att jag till viss del håller med. Om Allsång på Skansen plötsligt började med grova nakenchocker skulle jag också tycka det var olämpligt (även om dem har rätt till det). Men Allsång på Skansen sysslar inte med grova nakenchocker och inte heller med sexism och vulgaritet. Programmet bjuder in folkkära artister som får sjunga tillsammans med publiken. I takt med att kristna, icke-hedonistiska, värderingar minskar får Allsång på Skansen mer hedonistiska artister som bjuder på mer “show” än tidigare artister.

Eftersom jag inte sett mycket av Allsnång på Skansen (jag hatar verkligen programmet om sanningen ska fram) känner jag mig lite obekväm att diskutera vad programmet egentligen är. Av det jag har sett (resterande människor i det här hushållet älskar det) finns ingenting som jag upplever som stötande. Siewert Öholm anser att Björn Ulvaeius gick ett steg för långt när han sa sitt om religion. Jag kan faktiskt hålla med om att det var något olämpligt att prata livsåskådningsfrågor i ett musikprogram men så länge Allsång på Skansen ger sitt medgivande så får Björn Ulvaeus göra vad han vill. Programmet får för min del gärna ta en annan riktning med lite mer politik och religion (eller avsaknaden av den). Jag trodde förvisso att Allsång på Skansen ville göra sig fritt från sådana frågor men det var ju inte annat än trevligt att detta avskyvärda program äntligen tar upp något vettigt.

Det är ungefär så långt som jag hänger med i Siewerts kritik (som tills dess är fel men ändå inte överraskande grov) innan han går ett steg för långt. I sitt sista stycke argumenterar han att ateism i musik ska förbjudas eftersom musiken kom från religionen. Behöver jag ens svara på detta påstående? Eftersom det har kommit med i en debattartikel som jag valt att svara på så är jag rädd att jag måste. Det finns i huvudsak två saker att kritisera påståendet för. Det ena är att religionens roll förr inte duger som ett argument för dagens moral. Det andra är att anledningen till att religionen hade patent på musik förr var att religionen förtryckte och förbjöd all annan musik, ett förtryck jag inte vill bevara (givetvis).

Han går vidare med att Eva Hamilton bör be folket om ursäkt eftersom Ulvaeus “spottat 7 miljoner människor i ansiktet” på ett ps-program. Jag antar att jag måste svara på detta också. Hamilton bör inte be om ursäkt för något Ulvaeus har gjort från första början, det får han stå för själv i så fall. Jag tycker givetvis inte att Ulvaeus ska ursäkta sig för att han tror på humanismen, gällande Ulvaeus har han inte gjort något omoralisk. Han har uttryckt en åsikt som få uppfattade som ett spott i ansiktet även om ca 10 procent eller ca 1 miljon människor (och inte 80 procent eller ca 7 miljoner människor som Öholm påstår) av Sveriges befolkning kanske skulle vrida sig i stolen lite grann. Att Allsång på Skansen ger uttryck för åsikter är kanske inte att förvänta sig men det är absolut inte förbjudet. Public service har och får gärna ge uttryck för åsikter så länge det inte är från enbart ett perspektiv. Och just vad det gäller religion så är public service något subjektiva då man okritiskt visar program om New-age och visar gudstjänster. Björn Ulvaeus kanske bara jämnade ut det hela en aning ändå.