195 – 1 till Israel

När de nya räderna från Israel började fick jag denna artiklen skickad till mig. Artikeln som berättar om Israels första attack (den här gången) mot Palestina säger egentligen inte särskilt mycket nytt. Den ger dock ett bra exempel på vad Israel är för en stat. Sky news intervjuade för ett par år sedan The respect partys partiledare George Galloway i vilken han kallar Israel för en terroriststat. Påståendet är förstås en sanning med modifikation (beroende på vilken definition man vill använda sig av) men det är inte långt bort från sanningen. Om man ska leta efter någon bov i mellanöstern så är det Israel. Det är Israel som står för majoriteten av ”ondskan” i konflikten.

Statistik ljuger inte. Statistiken är likartad för varje stor händelse vad det gäller mellanöstern. Statistiken visar att Israel dödar fler människor än vad Hamas eller Palestina gör. I den senaste händelsen som jag länkar till här ovan är statistiken 195 döda mot 1 död. Det spelar för den israeliska soldaten ingen roll vem som dör. Som om detta inte vore nog har man planerat in flera attacker. Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan vara blind för detta faktum och fortfarande hylla Israel.

Ett vanligt argument som jag inte förstår men som kanske borde attrahera ganska mycket är att Israel är en demokrati och står för bra värderingar i ett område där de i övrigt är mycket dåliga. Värderingar och ideologi i all ära men det kommer man inte så långt med när de leder till handlingar som står som motsats till de värderingar man anser sig ha. Israel må skylta med demokrati och mänskliga rättigheter men jag kommer fortfarande att förakta staten tills den dagen då de deras handlingar genomsyras av dessa värderingar.

För man kan omöjligen påstå att Israel agerar för att nå de bästa effekterna. Israel agerar för att behålla det järnhårda taget man har om Palestina. Man kan inte påstå att israel agerar efter mänskliga rättigheter när hundratals palestinier mister livet i deras attacker. Alla sådana påståenden är falska. Israels ideologi är summan av deras handlingar och dessa är inte demokrati och mänskliga rättigheter utan nationalism och övertygelsen att de har gud på sin sida.

Gud ja. Han har visst också ett finger i spelet. Jag har tidigare nämnt att ett stort problem med konflikten i mellanöstern är människorna som är i konflikt med varandra inte träffar varandra. Kriget består i att gemenskapen på båda sidor är så stor att man lär sig tycka samma sak.Varken Hamas eller Israel är några änglar vad det gäller den här punkten men faktum är att Israel berättigar något långt mer ondare än vad Hamas gör.

Det är synnerligen uppenbart att både Israel och Palestina står för onda handlingar. Att ställa sig helt neutral och inte ta ställning till vem som är mer ond eller god än den andra känns näst intill omöjligt, i alla fall för mig. (Det är därmed inte sagt att jag inte tror på en tvåstatslösning.) Jag vänder mig först till statistiken som talar sitt tydliga språk. Demokrati eller ej så utsätter Israel Palestina för en ovärdig och inhuman behandling. Ingen ideologi i världen kan rättfärdiga förluster i liv. När två systrar, elva och sju år gamla dödas av israeliska soldater när de drar fram en åsnekärra börjar man undra över Israels värdesättning av mänskliga rättighter. Kanske är det i stället så att gemensakapen bildad av främst religion sätter människrona i en situation där allt kan bli rättfärdigat. Standford prison experiment är ett exempel på detta mänskliga fenomen.

Humanism och determinism

Man brukar allt som oftast säga att Humanismen tror på en fri vilja. Människan har i annat fall inte ansvar över sina handlingar. Det tycks ju vara en förutsättning för att det ska finnas någon moral över huvud taget. Och andra sidan måste i alla fall den här Humanisten slåss med tanken att världen är materialistisk och därmed kan det inte finnas rum för en fri vilja. Min uppfattning var redan innan jag hittade Humanismen var den deterministiska och allt sedan dess har jag fått brottas med ”moralproblemet”. Inlägget kommer att handla hur vidare Humanismen är förenlig med determinismen och varför jag tycker att de båda går att förena.

Som i många andra resonemang är det bäst att börja med definitioner. Vad menar jag med determinism och vad menar jag med ansvar? Den större frågan av de två borde vara ansvar. Om jag säger att människan har ansvar för sina handlingar (vilket jag gärna gör), kan jag då förena det med att förorda en moral? Jag skulle vilja bryta ner frågan lite och börja på en strikt materialistisk nivå och istället för ansvar prata om orsak. Vad är orsaken till ett lidande? Med en strikt deterministiskt syn på världen blir svaret att orsaken är biokemiska processer i hjärnan. Att sedan lyfta upp det till en mer abstrakt och moralisk nivå innebär att det också är dessa som är ansvariga för lidandet. Men en deterministisk och materialistisk syn innebär också att människan består av dessa biokemiska processer i hjärnan. Vi blir således ansvariga för våra handlingar trots att handlingen är förutbestämd. Det hade varit annorlunda ifall våra handlingar inte orsakas av våra egna biokemiska processer i hjärnan utan av exempelvis en gud.

Den frågan är alltså löst men vilken betydelse hade den egentligen? Moral är ingen (filosofiskt) teoretisk fråga utan en praktisk och således är den irrelevant för frågor om världens beskaffenhet. Om jag tappar en stor sten över någons huvud så kommer den inte att stanna i luften precis över dennes huvud för att det får dåliga konsekvenser av att jag tappade stenen. Med samma resonemang påverkas inte en eventuell determinism av dess konsekvenser.

Alla är vi vetenskapstroende. Humanister är måhända lite mer vetenskapstroende än andra eller kanske på ett annat sätt. Vetenskapen påverkar frågan om determinism kontra fri vilja enormt och därför blir den ett intressant ämne i frågan om determinism går att förena med Humanism. Även om vetenskapens bidrag till frågan är stort är det vid en första åsyn mångtydigt. Och ena sidan presenterar den en mängd naturlagar som verkar determinera vårt handlande men och andra sidan hittar den luckor i den deterministiska världsbilden.

I studiet av subatomära partiklar hittar man till slut indeterminism. Man kan helt enkelt inte hitta någon lagmässighet, efter vilken de subatomära partiklarna rör sig. Man resonerar att det kanske är här som slumpen och den fri viljan finns. Det verkar vid första anblick som att Humanisten kan pusta ut och behålla sin tro på fri vilja. Så är dock inte fallet. Partiklarna har ingen effekt på så stora processer som dem i hjärnan.

Istället ger vetenskapens resultat oroväckande information om vår fria vilja. Jag kan tyvärr inte ge länk till min källa men för ett tag sedan läste jag om en studie som visar att en nervsignal skickas ut till våra nerver innan vi bestämmer oss för att röra på oss. Det vill säga att vid tillfälle 1 skickas nervsignalen ut, vid tillfälle två tänker vi att vi ska röra på oss och vid tillfälle 3 rör vi på oss. Tanken tycks därmed vara determinerad och därmed vårt handlande.

Det finns en sista aspekt som jag vill ta med i den här frågan som kanske inte ger bidrar till frågan i någon enorm utsträckning men som jag ändå vill nämna eftersom det kom upp i en kort diskussion i det här ämnet här om dagen. Om alla är determinerade till samma moraliska uppfattning (för vissa saker håller i princip alla människor med om) blir inte moralen objektiv i så fall? Nej, moralen blir blott intersubjektiv och således sker inga förändringar på metaetikens område. Moralen ligger fortfarande i subjektet, att dess form är determinerad flyttar inte på den.

Om en människa består av dess biokemiska proceser, vilket borde vara en lämplig definition för en materialist (och också en Humanist) försvinner problemet med ansvar och determinsim och därmed också ”moralproblemet”. Det är ett sätt att tillämpa ett vara och inte ett sätt att rättfärdiga ett vara. Frågan om determinism eller ej är oberoende av allt vad ansvar och moral heter. Vetenskapen som ligger en Humanist varmt om hjärtat stödjer varat ytterligare genom studier som visar att våra nervers agerande föregår vårt medvetande. Jag vet att debatten kring den objektiva moralen finns även inom Humanist-rörelsen men jag vill ändå tillägga att denna debatten står oberoende av debatten kring dterminism kontra fri vilja.

Segregationens makt

Jag kan minnas det fel men jag får för mig att jag här om dagen läste en artikel i någon kvällstidning om att invandrares frihet att bosätta sig vart man vill inskränks med ett nytt lagförslag och att detta ät ett steg mot mindre liberalt samhälle som lustigt nog drivs av en liberal regering. Hur artikeln ser ut är egentligen ganska irrelevant då den bara gav mig inspiration. Men det är trots allt en ganska allvarlig reform ur ett frihets-perspektiv. Man förbjuder och tvingar invandrare och flyktingar. Regeringens tanke bakom lagförslaget (om jag kom ihåg det rätt) är förstås integrationen. Integrationen i Sverige ser mörk ut och om man släpper tyglarna riskerar man en ökad segregation, vilket skulle få förödande konsekvenser. Segregationen öppnar för tendenser att skapa intolerans och denna tolerans är en av förutsättningarna för konflikter. Det är just därför som segregation är så farligt och det är just därför som den måste bekämpas även med statliga medel.

Att inte se det man kritiserar är ett fenomen man kan hitta på fler platser i världen och inte minst i Sverige. I mellanöstern hittar man det och här syns segregationens makt mer tydligt än på någon annan plats idag. Israeliter och palestinier träffar aldrig varandra. Samma sak gäller förresten sd och flyktingar. Resultatet är ett växande hat mot den andra gruppen och en allt allvarligare konflikt. Att integrera israeliter och palestinier är idag livsfarligt på de allra flesta platser men just bland barn när de ännu inte blivit indoktrinerade att hata motsidan har man faktiskt redan nått framgångar. Gemensamma skolor där man låter barn själva utforska verkligheten och utveckla en tolerans har visat sig effektivt.

Man får naturligtvis vara med det klara att Sveriges likartade problem inte är av samma allvarliga karaktär. I Sverige handlar det om andra reformer för att nå en lösning. Men precis som israeliten är tryggast på israeliskt territorium är en flykting tryggast på flyktingförläggningen. Här finns människor av samma etnicitet och kanske framför allt religion. Här kan man tillsammans prata sitt modersmål och tillsammans i tryggheten utveckla intolerans och förakt mot den svenska befolkningen. Samtidigt utvecklar den svenska befolkningen samma sak fast i mycket större skala. Jag kan inte på något sätt se detta som frihetsenligt. Intolerans och förakt stänger snarare in människor i mönster som är svåra att komma ur.

Segregation har använts i historien mer än en gång just för att bygga upp intolerans. Ett sådant exempel är inget mindre än Nazityskland. Det är förstås så att man för att vara retoriskt aldrig ska nämna Hitler eller Nazityskland. Då har man förlorat debatten. Men här vågar jag nog göra det ändå för det är så tydligt vilket ändamålet var med att placera koncentrationslägren i Polen. Av samma anledning (får man förmoda) placerades judarna i ghetton, bort från den övriga befolkningen.

Att med statliga medel förhindra segregationen tycks mig vara lämpligt då segregationens konsekvenser förminskar friheten snarare än gör den större. Den bidrar till intolerans och ett sämre samhälle och bidrar inte till något gott. Dess konsekvenser är tydliga i Sverige, mellanöstern och till och med Nazityskland.