De har ju bara mässa…

… och förnekar förintelsen. SSPX får nu en en försvarare. I och med artikeln i newsmill idag får alla vi religionskritiker klia oss en stund på hakan och tänka ett varv till. Men frågan är om vi bör ta en annan slutsats. Jag brukar ta som vana att prata i generella termer och att inte uppehålla mig vid enstaka fall som SSPX. Istället vill jag ge uttryck för min oro att vissa grupper frias från kritik enbart på grund av att de är ett religiöst samfund. För det är vad SSPX- uppmärksamheten egentligen handlar om.

Ibland ser man på religion precis på det sättet som Andreas Wallentin gör i newsmill och som min rubrik antyder. Det är ju bara några som samlas och ber ihop. Inte kan man väl kritisera detta lilla fina. Jo, det måste man. För det är inte bara bönen som en religion består av. Det består också av ett paket med idéer om vår omgivning och om människan. Idéer är ofrånkomligt och kan leda till farofyllda konsekvenser, vilket är vad som egentligen räknas, inte sant?

Jag kritiserar gärna oppositionen för att jag tror att deras idéer kring hur svensk politik ska bedrivas är sämre än den alliansen bedriver. På samma sätt vill jag kritisera religionen för att jag tror att deras sätt att se på politiken (om de har en sådan, vilket är allt vanligare) eller en etisk fråga är sämre än den jag har. På samma sätt som det röda blocket får yttra sig och göra manifestationer får religioner och sekter detsamma men i båda fallen har jag min rätt att uttrycka mitt ogillande. I ena fallet kan det röra sig om vem som ska få vilka pengar och i det andra om kvinnor ska tillåtas abortera barn.

Den granskande makten är en viktig komponent i demokratin. Att underminera deras förmåga är farligt för demokratin. Media idag är redan mycket granskande och faktiskt fortfarande även till religion även om religion ges en slags särbehandling. En särbehandling som gör mig oroad då religioner och sekter blir allt mer högljuda och gör allt större anspråk på politisk makt. Religioners frihet från kritik tar sig framåt i FN. Med reservationer för att jag kan ha fel så tas resolutionen upp i en bindande variant i mars. Om den går igenom kommer jag behöva slåss för min yttrandefrihet.

För några år sedan var jag på en föreläsning som hölls av en kulturrelativist. Han berättade hur värderingar och ”kultur” är det som sitter någon närmast och som man har svårast att förändra. Han tog detta som ett argument för att arbetet att anpassa nya människor till det svenska samhället skulle lämnas just där. Detta skulle ta oss med flera steg tillbaka värderingsmässigt i vissa grupper (tänk hedersvåld) och det vore att ge upp försöken att integrera dessa grupper. När man kommer hem till någon som gäst får man finna sig i att äta maten som serveras även om man inte gillar den. Vi borde inte backa undan till förmån för andra värderingar och ge oss själva skulden. Vi borde istället stå upp för vårt demokratiska och humana samhälle.

Feminism och humanism

Det finns flera anledningar till att ta upp frågan om förhållandet mellan humanism och feminism. Framför allt eftersom feminismen är en flitigt diskuterad ideologi och det är omöjligt att slå ifrån sig att det berör en humanist. Integreras feminismen i humanismen eller är en sådan integrering helt beroende av något annat som inte humanismen tar ställning till. Tidningen Humanisten tog upp ämnet i det senaste numret och lyckas fånga ganska många perspektiv på frågan. Själv kallar jag mig inte gärna för feminist men när jag presenterade humanismen under en klasspresentation för en tid sedan hette en av mina punkter just feminism. Den gången hävdade jag att humanismen är minst liberalfeministisk. En titel som jag gärna sätter på mig själv för övrigt.

Man kan också fråga sig om det är möjligt att vara radikalfeminist och humanist. Jag vet att det finns radikalfeminister i humaniströrelsen så på sätt och vis är frågan besvarad redan där. Det finns ju. Men hur förenligt är det egentligen? Humanismen tror på människors lika värde och favoriserar inte på kollektivet (kvinnorna).

Men man kan också resonera att kvinnor behöver ett försprång för att människor verkligen ska betraktas lika. Man kanske måste kvotera in lite kvinnor för att ”komma igång”? Om Sverige på grund av tradition förtrycker kvinnor hjälper det inte med att stifta lagarna så att de fokuserar på individen. Kvinnor kommer fortfarande att underordnas männen.

Anta att en sådan hypotes vore sann. Då är det plötsligt förenligt med humanismen igen och istället ställs man inför problemet att antingen måste man stifta lagar som står i motsats till principen om människors lika värde (kvinnor är mer värda då de kvoteras) eller så låter man kvinnor förtryckas som en följd av traditioner och politiken som fördes kommer eventuellt inte att ses ned på när den blivit historia trots detta vidriga faktum.

Jag kan inte påstå att jag har en given lösning på denna problematik. Jag vill och ena sidan förändra de patriakala traditionerna men och andra sidan vill jag inte göra det genom lagstiftning. Så man frågar sig så klart om det inte finns något annat sätt. Att inte göra uppdelningen blått och rött för pojkar och flickor (vilken effekt det där har kanske kan diskuteras) till exempel.  Kanske är detta en rörelse som kommer automatiskt i takt med att feminismen kommer upp på agendan? Kanske är det så att föräldrar i allmänhet tenderar att lätta på de traditionella uppfostransstrategierna.

Jag tror det och jag hoppas det. Även arbetsmarknaden börjar öppna sig automatiskt. Det är inte av ren lathet som jag kallar mig liberal snarare än feminist. Jag observerar och ser att den svenska kulturen har en god kurs. Den svenska mentaliteten behöver inte förändras på den här punkten. Har man en annan uppfattning, som humanist, är det fullt ”möjligt” att vara radikalfeminist.

Hotet från USA – religiös fudamentalism

Hotet från USA, visst tänker man hotet från Ryssland från debatten kring försvaret? Det är inte ens i närheten av vad jag syftar på. USA hotar oss inte militärt men deras religiösa fundamentalism börjar ta sig över havet. Den religiösa fundamentalismen uttrycker sig i flera former men det är oftast mycket enkelt att se när något har religionen som bas och efter en tillräcklig observation får man en bild av religiös fundamentalism som hotar. USA är det land där flera av dessa former av religiös fundamentalism härstammar från. Det hotar det sekulära samhället, äventyrar vetenskapens framtid och riskerar därmed att från ta befolkning dess upplysta status.

För några dagar sedan firade många vetenskapsmän och anhängare av vetenskapen Darwins 200:de födelsedag. Det är en av de största vetenskapliga framgångarna någonsin och har lett till stor förståelse inom främst biologin. Det är också en av de bäst belagda teorierna vi har. Men trots detta vill USA-importerad religiös fundamentalism försöka måla upp en bild av evolutionsteorin som svag. Det leder till att vetenskapen undermineras och förtroendet för den sjunker trots att det är vetenskapen som gett oss våra mediciner när vi varit sjuka, vår teknik så att vi lever med en högre standard och i stort sett hela vår välfärd. Kreationismen har blivit ”det cerebrala slagfältet”. Det är den religiösa sidan som valt slagfältet genom the Wedge (kilen). The Wedge är ett dokument från Discovery institute där man slår fast att världen ska förvandlas till en teokrati genom att först slå undan vetenskapen som är ett hot mot den stora planen. Det är därmed inte sagt att den svenska kreationist-rörelsen med Genesis i främsta ledet har teokrati i sinnet.

När så humanist-rörelsen sätter sig emot, står upp för det sekulära samhället och den vetenskapliag världsbilden så stiger politiker som Tuve Skånberg fram och hävdar att religionsfriheten är hotad. Är den? Består kristendomen i att vetenskapen ska motarbetas? I så fall har religion en särställning som den inte förtjänar. Religion påverkar många människor och är därför mål för kritik om samhället ska behållas demokratiskt. I USA har religionen redan fått denna farliga sätställning. I ett uppmärksammat fall för några månader sedan gick en skolelev runt med en tröja, vars budskap var mycket fientligt mot homosexuella. När bärandet av tröjan blev anmält hänvisade försvaret till religionsfriheten. Åter igen, jag tror inte att det svenska Clapham-institutet vill gå så långt ännu men det är dags att skrämmas av USA. Vi imporeter en mycket stor del av vår kultur ifrån landet och den kuturen går mot ett teokratiskt samhälle där det ”moderna korståget” står i centrum.

Just det sekulära samhället är särskilt intressant. För det första är det själva anledningen till att humanist-rörelsen finns och för det andra är det själva anledningen till att discovery-institute finns! Religiös fundamentalism tenderar att förtrycka kvinnor, HBTQ-personer och människor med en annan religion. Humanismen tror på tolerans och religionen hotar den tolerans vi har i Sverige och det är därför viktigt att vi värderar oberoende av gud och med människan som ändamålet, hennes frihet och hennes välmående.

Det är inte så osammanhängande som det kan verka. Sekularistmotståndare är en makt som växer sig större även om den tar sig i uttryck i olika former. Eftersom jag sätter människan i centrum försvarar jag vetenskapen, kritiserar religionen precis som jag kritiserar socialismen (jag är liberal) och kämpar för att bevara det sekulära samhället från krafter som Clapham-institutet.