Det känns väl ganska grundläggande eller hur? Att var och en ska ha friheten att utveckla sin personlighet och sedan förverkliga det som gör just denna individ glad. Det som just denna individ strävar efter. Sverige, idag, är ordnat på ett sådant sätt att detta är möjligt. Tyvärr är det inte så i hela världen och tyvärr är denna frihet hotad. Religioner och intolerans mot andra individers strävan att uppnå vad de önskar är på väg tillbaka.
Här om dagen kom ett uppmärksammat vetenskapsrön som påvisade att människor som tror på en gud genrellt mår bättre. Det är helt möjligt att detta är sant, jag tror till och med att det är ganska rimligt. Men vad innebär detta? Det ter sig ju uppenbart att dessa personer har uppnått en preferens men som jag ser det ligger det ett problem i att det inte är deras preferens som uppnås. En människa i en sekt som känner sig lycklig men som arbetar 18h varje dygn har inte ett värdigt liv. Det är inte en vald preferens utan en indoktrinerad sådan. Indoktrinering har så klart alltid funnits men idag blir det vanligare och det blir dessutom en del av indoktrineringen att motsätta sig etablerade vetenskapliga sanningar. Inte nog med att man styr vilken personlighet ens barn ska ha man går vidare och vill få alla andra att byta sina preferenser så att de stämmer överens med den egna religionen.
Men att uppfostra någon efter sin egna filosofiska övertygelse, efter hundratals år av tradition kan väl omöjligen vara fel? Det är faktiskt skyddat i europakonventionen. Och egentligen har jag inget problem med det heller. Så länge det inte är att uppfostra någon in i sin egna filosofiska övertygelse. Att få utveckla sin personlighet och ges frihet från religion tills man är mogen att ta ett sådant beslut är något jag tror starkt på, inte minst i egenskap av humanist.
Att uppfostra någon i en viss tro medför också toleransbesvär. Tolerans bygger delvis på förmågan att tänka som någon annan gör. Det bygger på att förstå hur de som inte uppfattar världen som jag gör faktiskt uppfattar den.
Det är inte kristendomen som är värst ute på den här punkten. Jag bor i bibelbältet och därför har det fallit sig naturligt att jag ger kristendomen mer kritik än islam. Men jag måste medge att islam är en större bov på den här punkten. Friheten att förverkliga sina preferenser rycks undan eftersom man ska följa kulturens mönster. Inte minst barn förbjuds både det ena och det andra till förmån för religionen och traditionerna. Det innebär inte att all islam ska kritiseras. Det är egentligen egendomligt att jag behöver nämna det men som så ofta är det den religiösa fundamentalismen som jag vänder mig åt.
Onekligen har vi det bra i västvärlden som får förverkliga våra önskningar bara vi vet vad vi vill och vill tillräckligt så kan man i princip nå det (med vissa uppenbara undantag). Det är dock hotat av barn som indoktrineras i både islam och kristen tro för att sedan lära sig att hela världen ska frälsas av just deras gud som av någon anledning är mer sannolik än alla de andra. För toleransens skull och för vår egen frihets skull är jag religionskritisk idag. Det är ett otäkt hot som gör att jag oftare kallar mig humanist än liberal.
0 Svar till “Friheten att förverkliga sina egna preferenser”