Det är underligt att se motståndet mot kärnkraft då kärnkraften är nödvändig för Sveriges fortlevnad som ett rikt land. Jag tar till så stora ord eftersom dagens kärnkraftverk börjar bli gamla. Inom 10-20 år måste våra kärnkraftverk stängas och därmed försvinner ca 50 procent av Sveriges energiproduktion. Vad gör vi då?
Det verkar som att Folkkampanjen inte har många hästar hemma. De tycks mena att kärnkraften ska avvecklas med en gång eftersom dem är för gamla och inte längre kan leverera. Det måste vara en groda då dem väl på allvar inte kan mena att vi inte ens ska ha en omställning? Förändring ska vi ha och vi ska byta dem gamla mot nya. Dessa nya är säkrare, effektivare och bättre på att ta hand som sitt avfall (mindre avfall).
Intressant är också hur miljöpartiet argumenterar för att vindkraften ska ta över. Vindkraften utgör idag två procent av energiproduktionen och det är inte rimligt att vindkraften ska gå från två procent till 50 procent, det vill säga en ökning med 2500 procent.
Mer bloggare: Seved Monke, Christer Söderliden, Kent Persson, Mark Klamberg
Det mest intressanta när det gäller svensk energipolitik är det enorma misslyckande som avsaknad av energiplanering har lett till sedan folkomröstningen genomfördes.
Dagen efter folkomröstningen skulle politikerna satt sig ner för att diskutera: Vad och hur gör vi för att ersätta kärnkraften om 30 år? Men vad händer istället? I det närmaste ingenting!
Hade man haft lite av JF Kennedys visioner hade vi säkerligen löst stora delar av energiförsörjningen. JFK lovade att innan 1960-talet var slut, skulle USA sätta en gubbe på månen. Vad gjorde amerikanerna? Jo, satsade på utbildning (allt från de lägsta årskurserna till universitet) och allehanda forskning prioriterades.
Det har hänt marginellt i Sverige sedan folkomröstningen vilket ledde till ett abrupt uppvaknande: Oj då! Är det dags att stänga reaktorer redan? Men oj, vad gör vi nu, vi har inget alternativ?
Ett enda stort fiasko, och det är våra folkvalda som är ansvariga! Vissa saker kan man tydligen negligera helt och låta tiden gå. Då tvingas man konstatera att lösningen inte stämmer med folkviljan, utan med den politiska viljan hos politikerna själva.
Fiasko eller ej så står vi inför valet att antingen avveckla kärnkraften eller ha den kvar. Att avveckla den nu med stort energibehov (som var svårt att förutse för övrigt) och ett klimathot ter det sig som ett förhållandevis lätt val.
Jag saknar fortfarande en politisk vision som sträcker sig längre än tio år framåt.
Som trenden har sett ut sedan 1970-talet när varvsindustri och tekoindustri tvingades flytta allt längre bort från Sverige, med diskussionerna kring både Volvo och SAAB om flytt, bör man kanske förbereda sitt tänkande på nästa steg.
Man pratar om tjänstesektorns ökande betydelse, vår tekniska spetskompetens inom många områden och för att inte nämna turismen. Turismen som tillhör en över världen starkt växande ekonomi, där Sverige i allt för stor omfattning litar på Dollarns och andra valutors förhållande till kronans värde.
Utveckla och utnyttja spetskompetensen vi har i landet eftersom vi förmodligen inte kommer att kunna konkurera med de tre stora ekonomierna i varande. Kina, Indien och Ryssland.
Återanvänd JFK:s vision, översätt den till svenska förhållande och satsa (på lång sikt) på energiutveckling. Och på lång sikt menar jag inte att än en gång skjuta en eventuell satsning på framtiden. Det är nu vi måste sätta ner foten för att fortsätta vandringen, det handlar om vilken riktning vi är på väg mot.