Unga humanister i Expressen

Om det finns trogna läsare av den här bloggen där ute i världen så kanske det är så att denne läsare vet att jag är mycket aktiv i min humanism vilket tar sig i uttryck i ett engagemang i förbundet Unga humanister (där jag sitter i förbundsstyrelsen). Nåväl, igår publicerade vi (eller vår ordförande Eric Wadenius) en artikel i Expressen.

Eric lyckas allra bäst i sin artikel när han slår fast att gud alltid tycks finnas där okunskapen finns. För visst är det så och visst har det alltid varit så att där okunskapen finns, där finns antingen gud eller något annat mystiskt. Inte så konstigt givet människans natur att alltid vilja ha svar. Och det är en bra egenskap vi har i grund och botten. Att vara nyfiken är ett viktigt attribut som jag värderar högt i egenskap av humanist.

Men vi måste göra det med förnuftet i behåll! Vi kan inte stå fast vid en och samma trosats i hundratals år och bara strunta i vad som sker runt omkring. Först hade vi mystiska tankar om vad som fanns bland molnen men när vi fick veta vad som egentligen fanns där flyttade vi mystiken ut i rymden och nu är det utanför rymden han finns. Aldrig tycks de dogmatiska ge upp.

Ateism och humanism är inte samma sak

Humanisternas senaste kampanj ”Gud finns nog inte” väcker frågan om vad skillnaden mellan ateism och humanism är. Det är folket som undrar och det är förbundet humanisterna som ställt till det för sig. Man har konsekvent lagt fram ateismen som det viktiga och centrala i den humanistiska livsåskådningen. Jag håller inte med. Humanism handlar om tilltro till människan och ateismen är enbart en följd därav. Det är inte heller viktigt att människor är ateister så länge de behandlar sina medmänniskor väl.

Nåväl, skillnaden är fundamental. Ateism är ett s.k kognitivt försanthållande. I mitt medvetande håller jag påståendet att gud inte finns för sant. Ateism är därmed ingen tro i den bemärkelsen att att vi tror på något. Det är inte per se en tro på människan exempelvis. Det är däremot humanismen som innehåller värderingar (tro på något) och en rad andra försanthållanden om natur omkring oss (materialism, naturalism m.m).

Det är beklagligt att Humanisterna har lagt fram kampanj efter kampanj som handlar om ateism som i grund och botten inte är något alls. Det existerar enbart i förhållande till sin motsats (teism). Humanisterna skulle på så vis bli ett förbund som existerar enbart så länge det finns teister. Christer Sturmark är inne på just detta när han säger att ”om alla kristna var som Svenska kyrkan skulle humanisterna inte behövas”. Fel, fel, fel! Humanismen är en tro på något och den existerar i sig självt! Humanismen är positiv och inte en gnällspik.

Profetior

Det händer lite då och då att man i diskussionen om guds existens får argumentet från ens debattmotståndare att profetiorna slagit in. Det verkar finnas massor utöver de som finns i bibeln (jag bor i bibelbältet, samma sak gäller säkert för koranen). Jag vet inte hur många av dem som inte slår in men de som faktiskt gör det tycks övertyga många att framför allt kristendomen (eller någon annan religion) är sann.

Man tycks då glömma att om en händelse är möjlig så har den sannolikhet. Om den inte har sannolikhet är den helt enkelt omöjlig. Profetior är möjliga på ett naturligt sätt, annars hade inga slagit in. Det är därför förnuftigt att tro att alla profetior som berättar om naturliga fenomen är naturliga händelser utan övernaturlig förklaring. Det förhåller sig så då en naturlig förklaring är att föredra framför en övernaturlig. Om jag släpper en sten kan jag förklara det med gravitation eller att guds hand trycker ner den. Det är rimligare att tro på den naturliga förklaringen eftersom det är så orimligt att det är en övernaturlig förklaring. Vad det gäller profetior så finns det en naturlig förklaring på den förutspådda naturliga händelsen (annars är det omöjligt att det slår in) och då är den att föredra.

Jag tror att det inte finns något rationellt skäl att tro på gud. Det finns en tendens till att det är just, bara,  en tro när man diskuterar. Ett cirkelargument således. För att jag ska tro på profetiorna måste jag först tro att gud finns och ger oss profetiorna annars tappar de sin giltighet. Argumentet är intressant eftersom det lämnar diskussionens villkor för att fortsätta. Men det får bli till en annan gång.

När man upptäcker att en profetia har slagit in så är det nästan uteslutande så att man hittar profetian i efterhand. Det vill säga att man först märker att något sker, sedan läser texten och långt efteråt associerar händelsen med texten. Ingen har så långt jag vet lyckats förutse än händelse med hjälp av en profetia. Det har så att säga skett baklänges. Man kan tolka en profetia på flera olika sätt. Under andra världskriget förutsåg nazisterna att de skulle vinna kriget, i efterhand kan man tolka kanske till och med samma text till deras nackdel. Ett underligt fenomen som åter visar på människans förmåga att binda samman olika händelser och ting.

Det är beklagligt att profetior som slår in lockar så många då det oftast finns en naturlig förklarning bakom. Man reflekterar inte över alla de profetior som inte slår in. Istället tycks det som att man letar efter profetian när någon stor händelse redan har hänt.