Arkiv för kategorin 'historia'

SD i aftonbladet

SD skrev här om dagen i aftonbladet och det har följts av en ordentlig debatt och det är sannerligen på tiden. Det finns så klart massor jag vill kommentera. Det finns också en hel del annat i responsen som jag vill kommentera. Jisses, jag känner att det blir ett långt inlägg idag. Jag kommer därför dela upp den i två delar. Åkerssons del och responsens del.

Åkersson börjar med att förklara att det finns en skillnad mellan islam och kristendom som innebär att islam inte kan sekulariseras. Han bygger denna uppfattning på att kristendomen har gjort en distinktion mellan den andliga staten och den världsliga. Detta är inte sant. Teologer under medeltiden försvarade kyrkostaten (som idag heter Vatikanstaten) som på den tiden var mycket större och styrd av påven. Detta var ingen sekulariserad stat men trots det byggde den på kristna värden. Samma kristna värden som SD idag slår samma med tanken om en sekulariserad stat. Det var till slut upplysningen som gjorde att kyrkostaten minskade och tappade inflytande och det är upplysningens idéer som står för sekularism, inte kristendomen.

Jimmy Åkersson kommer sedan in på något väldigt intressant. Han har en teori om utanförskapet som invandrare hamnar i:

Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa.

Jag måste erkänna att Jimmy Åkersson kan ha rätt här. Framför allt unga muslimer tenderar idag att bli allt mer fundamentalistiska och det kan mycket väl ha sin grund i dålig integration. I psykologin talar man ibland om identitet som speglar. Det finns identiteten som man ser inom sig och identiteten som man ser om sig själv i andra. Dessa går inte ihop för många invandrare på grund av okunskap bland oss som ger dem den ”yttre identiteten”. Givetvis resulterar det i att man vänder sig till den ”inre identiteten”.  Vi kan inte skjuta in islam i ghetton som Rosengård, Angered eller Skäggetorp och betrakta dem som ett okänt något. Sverige har de facto fört en misslyckad integrationspolitik och det är dagsa tt göra förändringar som löser detta problem. Men vad är lösningen? Jag var det på spåren tidigare. Kunskap. Vi måste utbilda oss i islam och islamsk kultur. Inte för att vi ska annama den utan för att toleransen ska öka.

Nog om artikeln och mer om responsen som den har fått. Först kan nämnas att Maud Olofsson ställde upp i en TV-debatt mot Jimmy Åkersson. En mycket rörig debatt med mycker upprepningar. Den tjänade mest till visa hur mycket känslor det finns i den här debatten. Maud lägger dock fram ett mycket kraftfullt argument som jag tvekar på att Åkersson kan lösa, någonsin. Argumentet lyder att SD talar om en hel grupp och detta innebär orättvisor, inte minst för rättsstaten. SD kritiserar islam och inte muslimer hävdar man men lägg här märke till att man inte vill ha mer invandring och då lik förbaskat ger sig på ett kollektiv av människor. SD är kollektivister som kan liknas vid kommunister med den skillnaden att där kommunismen sätter det klasslösa samhället, där sätter SD nationen. Jimmy Åkersson har också en intressant poäng som jag är beredd att ge honom rätt på. Det är att det finns exempel där badhus m.m har gett islam företräde på grund av att det är just islam. Detta går emot tanken om en sekulär stat och bör inte ske. Märk väl att detta inte innebär att man ska stoppa eller ens göra restriktioner på invanderingen.

Även Fredrik Reinfeldt har (inte sekund för tidigt) gett sig in i debatten och gör ett tydligt uttalande. Reinfeldt slår fast att Sverige har problem men att en restriktiv invandring inte är lösnignen. Sverige ska vara ett land där man samexisterar i tolerans. Om jag förstår SD tror man inte att detta är möjligt om här finns muslimer. Kent Ekeroth har sagt att muslimer inte verkar kompatibla med svenska värden. I en stat som har tolerans mellan sina invånare krävs det alltså en homogenitet. Detta stämmer inte. Det finns integrerade muslimer i massor och det är ett utmärkt motbevis att lyfta fram dem.

Slutligen, innan jag avslutar det här riktigt långa inlägget vill jag säga något om SD’s ideologi. Det främsta skälet till att jag debatterar emot Sverigedemokraterna är för att deras ideologi, deras grundläggande värderingar är fruktansvärda. SD sätter nationen där jag vill sätta individen. I Sverigedemokraternas värld är det mest dyrbara nationen och det svenska. För mig är det  individen och för hennes bästa gäller hennes frihet. Frihet är också att röra sig. Röra sig över nationsgränserna. Immigrationen var före nationen, låt inte nationen inskräna på friheten.

Mer kapitalism till Iran

Sveriges industrialisering sägs ha påbörjats på 1850-talet. Detta innebar ökad rörlighet, kunskap och mer pengar åt en delvis ny samhällsklass. Med detta som bakgrund tror jag inte att riksdagsordningen 1866 var en tillfällighet. Mer rörlighet, kunskap och pengar ger en starkare borgerlighet. Pengar ger kunskap, kunskap är makt!

Iran befinner sig idag i en situation där en förtryckande elit styr landet. Under dem finns samhällsklasser som behöver just det som de svenska borgarna behövde på 1850-talet. Man behöver kunskap och ekonomisk makt, man behöver ett kapitalistiskt Iran. Näringsfrihet är nyckelordet.

Verkligheten är inte fullt så enkel som teorin. Irans export består av 90 procent olja. Irans olja är sedan 1981 förstatligad. Det verkar alltså som att den Iranska regimen vet vad de gör när de låser in sin medelklass. Återigen måste jag slå fast att Iran är ett komplicerat fall.

Vad Iran behöver

Jag blir något förvånad när jag läser artiklar på Newsmill om Iran. Man tycks bråka om vilken kandidat som var mest dålig. För mig personligen spelar det ingen större roll. Iran styrs av sin religion och även om presidenten har makt ligger väktarrådets ögon över denne. Som Jessica Presits (som jag har träffat) och Aravdan Koshnood skriver i sin artikel på newsmill är alternativet Mousavi ingen ängel och allra bäst vore om en tredje kandidat vann valet.

Nu får vi emellertid leva med att Iran även i fortsättningen styrs av en religiös galning (den värre av de två som jag förstår det). Men framför allt kommer vi att få leva med att väktarrådet kanske även till nästa val gallrar bland kandidaterna för att få fram en sann islamist. Iran behöver inte en president som är lite mindre dålig, de behöver ett annat statsskick byggt på sekulära principer och tolerans. Media tenderar att lyfta fram det som att Iran skulle vara på rätt väg om valet gick rätt till. Jag är mer skeptisk. Även om Mousavi mot all förmodan skulle vinna valet skulle hans reformer inte gå igenom väktarrådet.

Om Irans statsskick och val var efter demokratiska principer och efter upplysningens ideal hade rörelsen för mänskliga rättigheter och demokrati haft en större chans men det tycks ju andra sidan vara ett moment 22.

Nästa sida »