Någon ville vädra debatten om abort

Ibland känns det som att vissa debatter gott kan slockna och dö ut. Såsom med slavhandel eller dödsstraffet. Det är frågor vi nu är överens om är fel men abort är en seg jäkel. Idag den 2 november skrev Claphaminstitutet på Newsmill om just abort och det är som vanligt i deras egna texter en hård stämning i det nya samhället som är svårt att leva i. Själv tycker jag att det blir bättre och bättre hela tiden (med vissa undantag). Jag tänkte ta mig tid att besvara två av argumenten som jag tycker är särskilt intressanta.

Det första är likheten mellan förespråkare av dödshjälp och abort. Det är dödens debattörer till synes som drar samhället till det hårdare. Problemet är att det är två skilda frågor så det blir lite knasigt att dra likheter men framför allt beror inte argumentationen på att man förespråkar död. Detta är en halmgubbe helt och hållet. Anledningen, händelsevis i båda fallen, är att man förespråkar frihet som inte nödvändigtvis innebär döden i fallet med dödshjälp och inte heller abort i det fallet. Det är möjligheten, friheten att välja som är det centrala i båda frågorna. Detta utesluter också en tro på övermänniskan som Clapham vill lägga på oss. Men menar att det är evolutionsteorins fel att vi tror på övermänniskan därtill. Nå, vi tror inte på övermänniskan och evolutionsteorin är ju bara en teori, dvs en förklaringsmodell (som är väl grundad i vetenskapen). Den innehåller inga moraliska omdömen.

Det andra jag vill kommentera är likheten debattörerna från Clapham gör mellan djurrättsaktivism och nazismen. Kopplingen är Himmler tydligen (nytt för mig i och för sig) gillade djur. Det kan tilläggas att Hitler var vegetarian men jag tror fortfarande inte att kopplingen mellan folkmord och djurrättsaktivism kan göras om det nu är detta som är intentionen. Det hela tycks mig lite förvirrat.

En viktig detalj i samhällsfilosofin

Nu har jag varit lite lat på senaste tiden men jag vågar påstå att det delvis beror på bristen av riktigt intressanta nyheter. För att lösa skrivtorkan en smula tänkte jag skriva ett lite mer filosofiskt inlägg som inte binds av tiden då den är skriven. Den detalj jag nämner i rubriken är något jag tror på som framför allt liberal men i någon mening också som humanist. För somliga kommer det nedanstående kännas självklart men ändå finns det politiska krafter som går över gränsen.

Idén jag vill ge uttryck för utgår från en åtskillnad mellan den moral som staten bör ha och den moral som den enskilde bör ha. Således, vilken moral bör staten stå för? Vilken moral bör den enskilda stå för? Det är dessa två frågor jag vill svara på och den viktiga detaljen ligger i att jag inte svarar samma sak på båda två. På den första frågan om statens moral vill jag nämligen ge ett högst icke-moraliserade svar eftersom jag tror på den enskildes moral. En liberal samhällsutveckling förflyttar det moraliska fokuset från staten ner till individen, vilket kräver ett förtroende för människan som visat sig vara legitimt. Jag tror i sann liberal anda att staten enbart ska förbjuda den moral som tillåter att en individ skadar en annan, där en individs frihet att slunga knytnävar genom luften slutar, där börjar den andres käft. Jag kommer här hoppa över problemet med definitionen av skada för korta ner inlägget något.

Den enskilda moralen har jag dock åsikter om men det är i en annan dimension. Återigen, det är en viktig åtskillnad och det är viktigt att man inte låter dessa båda var ett och det samma. Till den enskilda moralen vill jag så klart lägga det medmänskliga men också det regelutilitaristiska. Det som är medmänskligt och slutar i lyckliga ändamål är oftast det som involverar frihet även i den enskildas dimension enligt min egen åsikt. Här är det dock viktigt att poängtera att man inte nödvändigtvis behöver dela min åsikt på det enskilda planet för dela min åsikt på det samhällsliga planet.

Det är avsaknaden av denna insikt som jag debatterar mot. Präster som vägrar tillåta abort eftersom dem är emot det på det enskila planet. Ingen tvingar denna präst till att genomgå en abort i det liberala samhället, detta är den enskildas moral. Att ge pengar till dem fattiga må vara moraliskt på det enskila planet men det är ingenting staten ska genomföra. Statens moral ska inte sträcka sig så långt. Liberalismens fiender är socialismen och konservatismen.

Om avdopet och debatten därom

Vi i Unga humanister eller närmare bestämt Unga humanister Väst manifesterade mot det kristna dopet under bok- och biblioteksmässan. Manifesterandet tog sig uttryck genom att unghummarna torkade av håret på frivilliga i ett avdop. Debatten har sedan dragit igång och den har centrerats till helt fel punkt. Den stora frågan har blivit: Är det respektlöst? Det borde snarare handla om vad manifestationen handlade om, syftet med den. Syftet med att manifestera var att belysa ett barn rätt till religionsfrihet.

Och religionsfriheten är en viktigt punkt i den humanistiska livsåskådningen. Att barn tvångsansluts till ett religiöst samfund måste betraktas som en inskränkning i religionsfriheten. Föreställ dig att du vaknar en morgon och hämtar posten. Du tittar igenom vad du har fått och plötsligt upptäcker du ett brev från Scientologikyrkan. Du blir förvirrad och lite skrämd men öppnar brevet. I brevet kan du läsa i vänliga ordalag att du nu är medlem i Scientologikyrkan (samt att du således blivit utslängd från din förra församling). Konstigt och omoraliskt? Det är dock precis detta som Svenska kyrkan sysslar med dagligen och på barn som dessutom inte kan gå ur förens många år senare. Det är på så vis faktiskt ännu värre än om du skulle bli tvångsansluten till Scientologikyrkan.

Detta känns tämligen uppenbart och faktiskt extremt PK för mig. Så är det inte från kyrkans håll som anser detta vara över alla gränser och man kallar det i Dagen för respektlöst. Men vad är det i manifestationen som är så respektlöst? När jag läser igenom bloggar i ämnet verkar det som att man anser att Unghum Väst har försökt upphäva dopet i någon slags metafysisk mening, vilket är ett grovt missförstånd. Vi tror inte på den metafysiken som finns i dopet och således kan vi inte försöka upphäva något som vi inte tror på. Manifestationen är just en manifestation och ingen religiös ritual. Humanismen har inga religiösa ritualer eftersom den inte är en religion. Manifestationen är en protest mot att barn tvångsansluts till SK. Vidare verkar man anse sig veta vad humanism är till sådan grad att man kallar Unghum Västs manifestation för icke-humanistisk. Här måste jag inflika att den humanistiska rörelsen rimligen har tolkningsföreträde på vad humanism är och humanism enligt humanist-rörelsen är att tro på religionsfriheten och sekularism.

Sekularism har nämligen kommit fram igen i och med respektlösheten. I en sekulariserad stat kan alla ideologier kritiseras på lika villkor. I en sekulariserad stat tar man hänsyn till barnets bästa snarare än orimliga religiösa idéer. I en sekulariserad stat sätts människan ovillkorligen i främsta rummet. Jag vill hävda att det i många av dessa frågor mellan humanism och religion är fråga om just sekularism. Ska vi ställa religionen i en särställning på ett sådant sätt att den inte kan utsättas för kritik? Nej, vi bör förespråka frihet, tolerans och medmänsklighet.

Jag måste erkänna att jag är skyldig. Jag skulle ju driva debatten mot att handla om ett barns rätt men lik förbaskat kom det att handlar om isoleringen man bör eller inte bör ha mot religioner. Det beror nog delvis på att dem går hand i hand. Att tillåta dopet är ur ett sekulärt perspektiv helt uppenbart fel. Men om man tar på sig glasögonen som skyddar religionen blir det helt plötsligt en fråga om respekt eller snarare isolering.