Kreationism är en politisk fråga

Vetenskap och allmänhet gav härom dagen ut en undersökning (här i DN) som visar att 11 procent av den svenska befolkningen tror att gud skapade världen och människan och att någon naturlig utveckling aldrig har ägt rum. Det är problematiskt i och med att detta visar att förtroendet för vetenskapen och den ställning den har i samhället dalar. Detta är i sig problematiskt eftersom forskning finansieras av privata koncerner. Förlorar vetenskapen sin ställning, förlorar vi vetenskaplig forskning och vi kommer aldrig kunna bota aids eller veta hur livet uppkom. Framför allt är det den första som ligger i riskzonen och framför allt är det den typen av forskning som vi behöver och som hjälper oss i vår vardag. Tänk bara på finanskrisen och global uppvärmning så förstår du hur jag menar.

När jag tidigare har argumenterat för att kreationism är en politisk fråga som berör vetenskapens ställning har jag blivit bemött med uppfattningen att jag har fel och att detta inte är något problem. Forskningen tycks ju klara sig alldeles utmärkt på egen hand. Här vill jag efterfråga lite framförhållning. När 11 procent av svenskarna inte tror på en av vetenskapens mest etablerade teorier är det något som inte stämmer.

Jag tror att en lösning går att finna (om man nu ser detta som ett problem). Som så ofta bör vi undersöka orsakerna till varför förtroendet vacklar. Min egen och flera med mig tror att orsaken ligger i gapet mellan vetenskapen och allmänheten som i sin tur beror på att vetenskapliga frågor nu kräver så mycket expertis att det är svårt att förstå (enligt samma undersökning ovan tycker ca 45 procent att vetenskap och teknik är svårt att förstå). Tänk på en vetenskapsman som du hört talas mycket om. Var det Stephen Hawkins? Eller var det Einstein? För många tror jag att det är Einstein som kommer upp trots att det nu är över 50 år sedan han dog. Vår främsta fysiker heter nu Stephen Hawkins men honom är det många som inte känner till. Detta vittnar om att gapet har ökar och att människor i allmänhet betraktar våra vetenskapsmän som ett okänt något.

Lösningen då? Jo, jag tror inte att vi måste lära oss mera om vad vetenskapen sysslar med för att inse vilken betydelse vetenskapen har och varför sannolikheten att vi kommer fram med en lösning genom den är större. Istället tror jag att vi bör få större kunskap om hur forskning egentligen fungerar. Vi bör lära oss om vetenskapsteori! Vidare bör vi få lära oss i skolan hur det vetenskapliga samfundet fungerar.

Någon ville vädra debatten om abort

Ibland känns det som att vissa debatter gott kan slockna och dö ut. Såsom med slavhandel eller dödsstraffet. Det är frågor vi nu är överens om är fel men abort är en seg jäkel. Idag den 2 november skrev Claphaminstitutet på Newsmill om just abort och det är som vanligt i deras egna texter en hård stämning i det nya samhället som är svårt att leva i. Själv tycker jag att det blir bättre och bättre hela tiden (med vissa undantag). Jag tänkte ta mig tid att besvara två av argumenten som jag tycker är särskilt intressanta.

Det första är likheten mellan förespråkare av dödshjälp och abort. Det är dödens debattörer till synes som drar samhället till det hårdare. Problemet är att det är två skilda frågor så det blir lite knasigt att dra likheter men framför allt beror inte argumentationen på att man förespråkar död. Detta är en halmgubbe helt och hållet. Anledningen, händelsevis i båda fallen, är att man förespråkar frihet som inte nödvändigtvis innebär döden i fallet med dödshjälp och inte heller abort i det fallet. Det är möjligheten, friheten att välja som är det centrala i båda frågorna. Detta utesluter också en tro på övermänniskan som Clapham vill lägga på oss. Men menar att det är evolutionsteorins fel att vi tror på övermänniskan därtill. Nå, vi tror inte på övermänniskan och evolutionsteorin är ju bara en teori, dvs en förklaringsmodell (som är väl grundad i vetenskapen). Den innehåller inga moraliska omdömen.

Det andra jag vill kommentera är likheten debattörerna från Clapham gör mellan djurrättsaktivism och nazismen. Kopplingen är Himmler tydligen (nytt för mig i och för sig) gillade djur. Det kan tilläggas att Hitler var vegetarian men jag tror fortfarande inte att kopplingen mellan folkmord och djurrättsaktivism kan göras om det nu är detta som är intentionen. Det hela tycks mig lite förvirrat.

Den kreationistiska retoriken

I alla resonemang som dyker upp i en diskussion behöver man en gemensam utgångspunkt. Det måste finnas något man är överens om och i förhållande till detta kan något stämma eller inte. I partipolitiken är det gott om dem. Så gott om dem att man ibland talar om ideologiernas död. Men i debatten mellan den religiösa uppenbarelsen och vetenskap blir det plötsligt mycket rörigt. Kreationismen använder sig av en egendomlig retorik där den gemensamma utgångspunkten skiftar hela tiden. Ena dagen är våra ögon en bra källa till kunskap men inte den andra, ibland är induktionsproblemet så påtagligt att ingen förnimmelse duger men en annan dag är det fullt rimligt att göra induktioner.

Men framför allt är den kreationistiska retoriken formad på ett sätt att den undviker förnuftiga argument. Den förnuftiga grunder kan alltså inte bara förskutas utan helt och hållet ignoreras. Nu senast blev det aktuellt i Inger Johanssons blogg.

I detta inlägget blir det mer tydligt än vanligt hur retoriken fungerar. Man plockar fram en del av motståndarens bevisföring och beskriver den som absurd. Ignorerar de förnuftsargument som ställs emot det eller kallar dem absurda utan att egentligen gå in på några reella motargument. Vetenskapens grund att utgå från observationer som dög när man tog fram argumentet med svansen fungerar inte längre när man från samma grund förklarar att den gemensamma fadern mycket väl kan ha svans och att man med observation kan hitta en svanskota på människan. På vissa människor kan man fortfarande hitta en svans.Fossilen som har hittats är 47 miljoner år gammal och således är det inte en hominid. Detta innebär att fossilen är från innan vi delades upp i en människogrupp och apgrupp (varför fyndet är så viktigt) och vissa apor har ju svans (såsom dvärgsilkesapan).

Mest skrämmande med retoriken är oförmågan att inse att man kan ha fel på någon punkt. Forskare har plockat fram fossiler som man undersökt och gjort en bedömning om. Man har sedan upptäckt att den bedömningen var felaktig och ändrat sin uppfattning då det var förnuftsvidrigt att tro på det försnämnda.

Kreationerna ser annorlunda på saken. Den första uppfattningen, oavsett grundläggande kunskapsteoretiska värderingar, är alltid sann. Om någon säger något annat förändrar man den grundläggande kunskapsteoretiska uppfattningen så att det fortfarande passar in på den första uppfattningen. Detta förhållande till information kan vara rent livsfarlig.

Ibland är det så att kreationister låtsas att man har rätt utifrån en vetenskaplig världsbild. Mats Molén, geologvetare, har vid ett tillfälle sagt att kol-14 metoden visar att jorden bara är ca 40000 år gammal (det vetenskapliga svaret är 4,6 miljarder år gammal). Här måste Mats Molén veta att han har fel då kol-14 metoden inte kan mäta ålder som sträcker sig längre än 40000 år. Att mäta på något äldre är som att använda en linjal för att mäta en nanometer och sedan slå fast att en nm är ca en mm då det var det närmaste sträcket på skalan. Med en gediger utbildning i geologi måste han veta detta men trots det väljer han att föra argumentet.

Den kreationistsika retoriken ändrar hela tiden sin grund för kunskap vilket gör debatten svår att föra. Man går utanför förnuftets gränser för att framhäva den egna ideologin till varje pris och man lever på människors okunnighet genom argument som låter lockande men som i själva verket är förnuftsvidriga.