S spelar Sverigedemokraterna i händerna

Här om dagen publicerade Jytte Guteland en artikel i Newsmill. Artikeln är för mig på många sätt det yttersta beviset för att S inte har några som helst tankar om integration eller lösa dem problem som finns på området. Istället försöker man vinna valet genom att låta SD ta röster från Moderaterna. Konsekvent försöker man föra ihop Moderaterna och alliansen med Sverigedemokraterna trots att alliansen gång på gång tar avstånd från en sådan tes. Fredrik Reinfeldt har ilsknat till ordentligt i TV och det är bevis nog för att han på alla sätt tar avstånd från SD och det gäller för hela alliansen.

Det är hög tid för vänsterblocket att inse att vi måste börja debattera integrationspolitiken. Ju mer vi diskuterar SD och tävlar i vem som är bäst på att ta avstånd från dem ju längre tid tar det innan vi kommer till sakfrågan och ju mer röster vinner Sverigedemokraterna. Så kom igen nu S! Det är dags att börja tänka på hur man löser Sveriges integrationsproblem. Var är integrationspolitiken?

Vidare är det förresten underligt att Jytte Guteland efterfrågar oärliga politiker som ljuger om konjukturen. Jag föredrar politiker som säger som det är, inser sanningen och försöker lösa problemen. Detta gäller i så väl integrationspolitik och i arbetsmarknadspolitik.

Kreationism är en politisk fråga

Vetenskap och allmänhet gav härom dagen ut en undersökning (här i DN) som visar att 11 procent av den svenska befolkningen tror att gud skapade världen och människan och att någon naturlig utveckling aldrig har ägt rum. Det är problematiskt i och med att detta visar att förtroendet för vetenskapen och den ställning den har i samhället dalar. Detta är i sig problematiskt eftersom forskning finansieras av privata koncerner. Förlorar vetenskapen sin ställning, förlorar vi vetenskaplig forskning och vi kommer aldrig kunna bota aids eller veta hur livet uppkom. Framför allt är det den första som ligger i riskzonen och framför allt är det den typen av forskning som vi behöver och som hjälper oss i vår vardag. Tänk bara på finanskrisen och global uppvärmning så förstår du hur jag menar.

När jag tidigare har argumenterat för att kreationism är en politisk fråga som berör vetenskapens ställning har jag blivit bemött med uppfattningen att jag har fel och att detta inte är något problem. Forskningen tycks ju klara sig alldeles utmärkt på egen hand. Här vill jag efterfråga lite framförhållning. När 11 procent av svenskarna inte tror på en av vetenskapens mest etablerade teorier är det något som inte stämmer.

Jag tror att en lösning går att finna (om man nu ser detta som ett problem). Som så ofta bör vi undersöka orsakerna till varför förtroendet vacklar. Min egen och flera med mig tror att orsaken ligger i gapet mellan vetenskapen och allmänheten som i sin tur beror på att vetenskapliga frågor nu kräver så mycket expertis att det är svårt att förstå (enligt samma undersökning ovan tycker ca 45 procent att vetenskap och teknik är svårt att förstå). Tänk på en vetenskapsman som du hört talas mycket om. Var det Stephen Hawkins? Eller var det Einstein? För många tror jag att det är Einstein som kommer upp trots att det nu är över 50 år sedan han dog. Vår främsta fysiker heter nu Stephen Hawkins men honom är det många som inte känner till. Detta vittnar om att gapet har ökar och att människor i allmänhet betraktar våra vetenskapsmän som ett okänt något.

Lösningen då? Jo, jag tror inte att vi måste lära oss mera om vad vetenskapen sysslar med för att inse vilken betydelse vetenskapen har och varför sannolikheten att vi kommer fram med en lösning genom den är större. Istället tror jag att vi bör få större kunskap om hur forskning egentligen fungerar. Vi bör lära oss om vetenskapsteori! Vidare bör vi få lära oss i skolan hur det vetenskapliga samfundet fungerar.

Någon ville vädra debatten om abort

Ibland känns det som att vissa debatter gott kan slockna och dö ut. Såsom med slavhandel eller dödsstraffet. Det är frågor vi nu är överens om är fel men abort är en seg jäkel. Idag den 2 november skrev Claphaminstitutet på Newsmill om just abort och det är som vanligt i deras egna texter en hård stämning i det nya samhället som är svårt att leva i. Själv tycker jag att det blir bättre och bättre hela tiden (med vissa undantag). Jag tänkte ta mig tid att besvara två av argumenten som jag tycker är särskilt intressanta.

Det första är likheten mellan förespråkare av dödshjälp och abort. Det är dödens debattörer till synes som drar samhället till det hårdare. Problemet är att det är två skilda frågor så det blir lite knasigt att dra likheter men framför allt beror inte argumentationen på att man förespråkar död. Detta är en halmgubbe helt och hållet. Anledningen, händelsevis i båda fallen, är att man förespråkar frihet som inte nödvändigtvis innebär döden i fallet med dödshjälp och inte heller abort i det fallet. Det är möjligheten, friheten att välja som är det centrala i båda frågorna. Detta utesluter också en tro på övermänniskan som Clapham vill lägga på oss. Men menar att det är evolutionsteorins fel att vi tror på övermänniskan därtill. Nå, vi tror inte på övermänniskan och evolutionsteorin är ju bara en teori, dvs en förklaringsmodell (som är väl grundad i vetenskapen). Den innehåller inga moraliska omdömen.

Det andra jag vill kommentera är likheten debattörerna från Clapham gör mellan djurrättsaktivism och nazismen. Kopplingen är Himmler tydligen (nytt för mig i och för sig) gillade djur. Det kan tilläggas att Hitler var vegetarian men jag tror fortfarande inte att kopplingen mellan folkmord och djurrättsaktivism kan göras om det nu är detta som är intentionen. Det hela tycks mig lite förvirrat.