SD i aftonbladet

SD skrev här om dagen i aftonbladet och det har följts av en ordentlig debatt och det är sannerligen på tiden. Det finns så klart massor jag vill kommentera. Det finns också en hel del annat i responsen som jag vill kommentera. Jisses, jag känner att det blir ett långt inlägg idag. Jag kommer därför dela upp den i två delar. Åkerssons del och responsens del.

Åkersson börjar med att förklara att det finns en skillnad mellan islam och kristendom som innebär att islam inte kan sekulariseras. Han bygger denna uppfattning på att kristendomen har gjort en distinktion mellan den andliga staten och den världsliga. Detta är inte sant. Teologer under medeltiden försvarade kyrkostaten (som idag heter Vatikanstaten) som på den tiden var mycket större och styrd av påven. Detta var ingen sekulariserad stat men trots det byggde den på kristna värden. Samma kristna värden som SD idag slår samma med tanken om en sekulariserad stat. Det var till slut upplysningen som gjorde att kyrkostaten minskade och tappade inflytande och det är upplysningens idéer som står för sekularism, inte kristendomen.

Jimmy Åkersson kommer sedan in på något väldigt intressant. Han har en teori om utanförskapet som invandrare hamnar i:

Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa.

Jag måste erkänna att Jimmy Åkersson kan ha rätt här. Framför allt unga muslimer tenderar idag att bli allt mer fundamentalistiska och det kan mycket väl ha sin grund i dålig integration. I psykologin talar man ibland om identitet som speglar. Det finns identiteten som man ser inom sig och identiteten som man ser om sig själv i andra. Dessa går inte ihop för många invandrare på grund av okunskap bland oss som ger dem den ”yttre identiteten”. Givetvis resulterar det i att man vänder sig till den ”inre identiteten”.  Vi kan inte skjuta in islam i ghetton som Rosengård, Angered eller Skäggetorp och betrakta dem som ett okänt något. Sverige har de facto fört en misslyckad integrationspolitik och det är dagsa tt göra förändringar som löser detta problem. Men vad är lösningen? Jag var det på spåren tidigare. Kunskap. Vi måste utbilda oss i islam och islamsk kultur. Inte för att vi ska annama den utan för att toleransen ska öka.

Nog om artikeln och mer om responsen som den har fått. Först kan nämnas att Maud Olofsson ställde upp i en TV-debatt mot Jimmy Åkersson. En mycket rörig debatt med mycker upprepningar. Den tjänade mest till visa hur mycket känslor det finns i den här debatten. Maud lägger dock fram ett mycket kraftfullt argument som jag tvekar på att Åkersson kan lösa, någonsin. Argumentet lyder att SD talar om en hel grupp och detta innebär orättvisor, inte minst för rättsstaten. SD kritiserar islam och inte muslimer hävdar man men lägg här märke till att man inte vill ha mer invandring och då lik förbaskat ger sig på ett kollektiv av människor. SD är kollektivister som kan liknas vid kommunister med den skillnaden att där kommunismen sätter det klasslösa samhället, där sätter SD nationen. Jimmy Åkersson har också en intressant poäng som jag är beredd att ge honom rätt på. Det är att det finns exempel där badhus m.m har gett islam företräde på grund av att det är just islam. Detta går emot tanken om en sekulär stat och bör inte ske. Märk väl att detta inte innebär att man ska stoppa eller ens göra restriktioner på invanderingen.

Även Fredrik Reinfeldt har (inte sekund för tidigt) gett sig in i debatten och gör ett tydligt uttalande. Reinfeldt slår fast att Sverige har problem men att en restriktiv invandring inte är lösnignen. Sverige ska vara ett land där man samexisterar i tolerans. Om jag förstår SD tror man inte att detta är möjligt om här finns muslimer. Kent Ekeroth har sagt att muslimer inte verkar kompatibla med svenska värden. I en stat som har tolerans mellan sina invånare krävs det alltså en homogenitet. Detta stämmer inte. Det finns integrerade muslimer i massor och det är ett utmärkt motbevis att lyfta fram dem.

Slutligen, innan jag avslutar det här riktigt långa inlägget vill jag säga något om SD’s ideologi. Det främsta skälet till att jag debatterar emot Sverigedemokraterna är för att deras ideologi, deras grundläggande värderingar är fruktansvärda. SD sätter nationen där jag vill sätta individen. I Sverigedemokraternas värld är det mest dyrbara nationen och det svenska. För mig är det  individen och för hennes bästa gäller hennes frihet. Frihet är också att röra sig. Röra sig över nationsgränserna. Immigrationen var före nationen, låt inte nationen inskräna på friheten.

Vad hände med debatten om sekter?

Idag såg jag på en intervju med Margareta Sturesson på dagen om hennes bok ”Om det så skulle kosta mig livet”. Det slog mig då att det är sällan det skrivs eller diskuteras om sekter. När det händer beror det på att någon har hoppat av och har modet att skriva och släppa en bok om det. Dessa människor är oftast dem som har haft det allra värst genom att, som i Margaretas fall, blivit utsatta för demonutdrivningar.

När jag lyssnar på Margareta Sturesson så är det samma som det brukar vara när det handlar om destruktiva sekter. Svart uppfostran (allt man gör är dåligt), kasta förnuftet överbord, blind tro på ledaren, en syn på gud som en mycket sträng sådan, svårt att lämna osv. Det är ganska skrämmande att vi låter allt sammans tystas ner trots att det finns där och trots att vi vet att vi bara ser en liten bit av det. Måste vi få ett problem slängt i ansiktet hela tiden för att vi ska bry oss om det? Troligen.

Sekter är isolerade och därför syns dem inte men problem försvinner inte bara för att vi inte ser dem.

Religiösa krig – finns dem?

Gärna när religionskritiker pratar om religion lägger de fram korstågen, Irland, mellanöstern m.f som exempel på när religionen har varit orsak till krig. Men stämmer det verkligen? Jag tror att det finns en halv sanning i resonemanget. Om man delar upp en förklaringsmodell i förutsättningar och utlösande faktorer kan vi räkna religionen till den förstnämnda men sällan till den sistnämnda.

I den meningen vi använder oss av begreppet religiösa krig kanske vi får ändra lite på oss. Religionen finns där och den påverkar men den bidrar enbart med intolerans. Krig uppstår ur en redan existerande intolerans. I Israel har religionen bidragit till en intolerans men det krävs en raket för att utlösa ett krig eller en offensiv. Under korstågen användes religionen för att rättfärdiga kriget vilket innebar en inspiration att slå ner förnekarna av den egna guden. Religionen håller sig ofta i bakgrunden men spelar dock en viktig roll.

Jag vill också titta på religionen som troföreställning och om den till sin natur bidrar till intolerans. Religionen i dess fundamentalistiska former ser hellre en plats i himmelen än en männsika som mår bra. En sådan tolkning av en helig text är direkt livsfarlig men även utan en sådan tolkning ger religionen en känsla av gemenskap och lojalitet till en grupp. Denna lojalitet är inte grundad i förnuft. Också detta är en orsak till att religionen blir intolerant. Det skapar inte alltid krig, vi behöver egentligen inte ens titta utanför Sveriges gränser.