Vi i Unga humanister eller närmare bestämt Unga humanister Väst manifesterade mot det kristna dopet under bok- och biblioteksmässan. Manifesterandet tog sig uttryck genom att unghummarna torkade av håret på frivilliga i ett avdop. Debatten har sedan dragit igång och den har centrerats till helt fel punkt. Den stora frågan har blivit: Är det respektlöst? Det borde snarare handla om vad manifestationen handlade om, syftet med den. Syftet med att manifestera var att belysa ett barn rätt till religionsfrihet.
Och religionsfriheten är en viktigt punkt i den humanistiska livsåskådningen. Att barn tvångsansluts till ett religiöst samfund måste betraktas som en inskränkning i religionsfriheten. Föreställ dig att du vaknar en morgon och hämtar posten. Du tittar igenom vad du har fått och plötsligt upptäcker du ett brev från Scientologikyrkan. Du blir förvirrad och lite skrämd men öppnar brevet. I brevet kan du läsa i vänliga ordalag att du nu är medlem i Scientologikyrkan (samt att du således blivit utslängd från din förra församling). Konstigt och omoraliskt? Det är dock precis detta som Svenska kyrkan sysslar med dagligen och på barn som dessutom inte kan gå ur förens många år senare. Det är på så vis faktiskt ännu värre än om du skulle bli tvångsansluten till Scientologikyrkan.
Detta känns tämligen uppenbart och faktiskt extremt PK för mig. Så är det inte från kyrkans håll som anser detta vara över alla gränser och man kallar det i Dagen för respektlöst. Men vad är det i manifestationen som är så respektlöst? När jag läser igenom bloggar i ämnet verkar det som att man anser att Unghum Väst har försökt upphäva dopet i någon slags metafysisk mening, vilket är ett grovt missförstånd. Vi tror inte på den metafysiken som finns i dopet och således kan vi inte försöka upphäva något som vi inte tror på. Manifestationen är just en manifestation och ingen religiös ritual. Humanismen har inga religiösa ritualer eftersom den inte är en religion. Manifestationen är en protest mot att barn tvångsansluts till SK. Vidare verkar man anse sig veta vad humanism är till sådan grad att man kallar Unghum Västs manifestation för icke-humanistisk. Här måste jag inflika att den humanistiska rörelsen rimligen har tolkningsföreträde på vad humanism är och humanism enligt humanist-rörelsen är att tro på religionsfriheten och sekularism.
Sekularism har nämligen kommit fram igen i och med respektlösheten. I en sekulariserad stat kan alla ideologier kritiseras på lika villkor. I en sekulariserad stat tar man hänsyn till barnets bästa snarare än orimliga religiösa idéer. I en sekulariserad stat sätts människan ovillkorligen i främsta rummet. Jag vill hävda att det i många av dessa frågor mellan humanism och religion är fråga om just sekularism. Ska vi ställa religionen i en särställning på ett sådant sätt att den inte kan utsättas för kritik? Nej, vi bör förespråka frihet, tolerans och medmänsklighet.
Jag måste erkänna att jag är skyldig. Jag skulle ju driva debatten mot att handla om ett barns rätt men lik förbaskat kom det att handlar om isoleringen man bör eller inte bör ha mot religioner. Det beror nog delvis på att dem går hand i hand. Att tillåta dopet är ur ett sekulärt perspektiv helt uppenbart fel. Men om man tar på sig glasögonen som skyddar religionen blir det helt plötsligt en fråga om respekt eller snarare isolering.
Senaste kommentarer